Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len med sina stjärnor. Jag kände tydligt, hur
liten jag var och hur jag stod fast på jordens
skuggsida, påverkad av tyngdlagen. Jag hade
hela världen över mig. Jag tänkte på naturen
eller den ursprungliga kraften som danat allt
detta. Jag tänkte på människorna, som
krälade under mig, fastsmitade vid jorden. Jag
tänkte på djuren i skogen. Så svepte åter
igen vinden något hårdare kring nejden och
ven så hemskt genom gärdesgårdarna och
träden. Jag kände mig stå ansikte mot ansikte
med naturen. Det var naturen, som talade
genom vinden. Den sade: Vad är du för
något, din stackare. Jag såg på mej. Jag såg
mina små ben, min kropp och armar i
proportion. Jag såg vidderna omkring mig. Jag
såg himlavalvet. Ja, jag var sannerligen inte
mycket. Jag har aldrig känt mig så liten,
men jag hade ju min själ. Jag kunde tänka.
Jag hade krav inom mig att dana nya
kroppar och nya tänkande hjärnor. Jag var en
länk i människosläktet. Återigen tjöt vinden
hemskt: Det är naturen eller den
ursprungliga kraften, som givit dig tänkande hjärna,
som givit dig förmåga att fortplanta dig. Jag
bockade mig och var åter liten. Naturen har
givit oss tänkande hjärnor och vi anstränga
oss att utgrunda givaren. Jag tänkte på
tiden. Många, många ha levat och dött fore
mej, nu lever jag och skall leva en liten tid.
Sedan dör jag och många, många skall leva
och dö efter mig. Om man är god, hjälper
sin nästa och bereder väg för kommande
släkten, är man en värdig länk. Jag tänkte: Är
jag god? Nej. Hjälper jag min nästa? Nej.
Bereder jag någon väg? Nej.
Jag tänkte på alla jag kände. Alla hjälpte
sin nästa och gjorde nytta, och de flesta voro
bättre än jag. Men om jag försökte bli god,
målade och ritade naturen intimt och visade
människorna hur vacker den var. Kunde jag
då inte något förädla dem och på så sätt
göra den en gentjänst. Jo, om jag kunde.
Jag tänkte återigen på tiden. De minuter,
som nu förflöto voro min tid. Jag tänkte på
dem som levat 500 år fore mej och på dem,
som komme att leva 500 år efter mej. Det
låg en gammal mossig sten ijämte mej. Jag
254
Trädfällning. Sagoillustration.
Direktor Erik Åkerlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
