Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Bauer
Vill Vallarem an. Teckning.
Nationalmusetitn. En frescomålning med detta motiv i f. d. Akerlundska villan i Stockholm.
tycker om sådana gamla stenar. Den är
likadan ungefär för 500 år sedan och kommer att
förbli sådan om 500 år. Jag klappade honom
och bad honom hälsa till framtiden. Man
tänker så mycket, när man står på en kulle en
stjärnklar vinternatt.
En annan gång skriver han till
akademikamraten och vännen Axel Kleimer i
oktober 1905:
Bror. Jag har jagat några dagar och
trampat mycket mark, men känner mej detta
oaktat utmärkt kry och gav mig nyss katten på
att skriva till dej och be dej gå tidigt upp om
morgnarna.
Det är på morgnarna det vackra finns i
skogen, och det är på morgnarna man
glömmer fan. Jag har inte samvete att behålla
denna visdom för mej själv. Res till landet,
Bror! Helst till det landet, där det finns skog.
Köp eller låna eller knyck en bössa med 2
patroner. Och stoppa de 2 patronerna i bössan
och strunta i sängvärmen och gå till skogen.
Där har du det enda paradis, som finns på
jorden.
Bär du bössan, slipper du våndas och du
slipper söka motiv och du slipper känna dej
som en stackare och du slipper grubbla dej
vansinnig på hur det här eller det där skall
göras.–-Du slipper allt ledsamt bara
du bär bössan med de 2 patronerna. Du får
störtsjöar av lycka och spänstighet över dej
och du blir skapelsens herre i en härlig skog.
–-Det är ju tämligen likt paradiset?
Du tänker på dina 2 patroner i din bössa och
på harpalten i skogen och på fläskbiten och
osten och brödet och brännvinet i din
ryggpåse. –-
Då händer det något. Du står öga mot
öga med ett sånt där bra motiv, ett av de
där, som alltid gömma sig, när man letar efter
dem. Det ligger och ber dej att du skall måla
det, och det berättar också noggrant och
utförligt och lättfattligt huru du skall bära dej
åt för att göra det riktigt, riktigt vackert.
Men ser du. Då skall du ge tusan i den lede
frestaren, då skall du snurra runt på din
lappsko och säja, att du »struntar iet.»
Men ser du, det gör du inte, du bara säjer
att du göret, eller rättare, du gör det bara
för den dagen, sedan lägger du allt, noggrant
och ordentligt inpackat, på minnet. När du
får lust, söker du upp dem i tur och ordning,
då ä dom lätta att finna. Det kan nog hända,
att de inte ä sej lika, men det struntar du i.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
