Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klassisk konsthistoria i nya nordiska framställningar. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klassisk konsthistoria
Grekisk och romersk konst. Det kan ju vara
intressant att använda Mr. Wilenskis satser
som en sorts provosten på dessa
framställningar. Det kan åtmintone vara en hjälp vid
försöket att framhäva deras karaktär och
väsentliga egenskaper. För mig synes det klart,
att de båda gå helt fria från den
vanemäs-siga övertro, som Mr. Wilenski vill komma
åt. Långt innan han formulerat sina torra
kvickheter i ämnet, ha de två konsthistoriker,
det här gäller, uppenbarligen gjort sig själva
de ifrågavarande kritiska frågorna, ställt
problemen och valt var och en sin väg, sitt
sätt att klargöra, vad vi veta om den antika
konsten. Allt i dessa böcker, ända från
illustrationsunderskrifternas sorgfälliga
uppgifter om original och kopior, röjer att
bakom framställningen ligger självständigt,
vetenskapligt kritiskt och konsekvent
övervägande av våra kunskapsmöjligheter och egna,
sansade omdömen. Detta är gemensamt. Det
förlänar båda framställningarna en sund
fak-ticitet och frihet från frasmakeri. Men för
övrigt äro de två böckerna varandra
synnerligen olika. Huvudlinjen i Frederik Poulsens,
Den klassiske græske Kunst, är bestämd av
original, som vi återfått, och av den
bakgrund av tidsstämning och konststrävan, som
den stora klassiska litteraturen ger oss. De
fragment, vi ha kvar av antik konsthistorisk
forskning, dess omdömen och de s. k.
romerska kopiorna få i viss mån träda i
bakgrunden för omedelbara och friska studier av de
originala brottstycken, som slumpen bevarat
från den antika konstens Vineta. Det är
betecknande, att av bokens 129 illustrationer
blott ett tjugotal äro antika kopior. Frederik
Poulsens bok ger därför vid sidan av sin
egentliga uppgift en förträfflig överblick av
nyfynden — intill sådana härliga storverk i
original som Zevs från Artemision och
överraskningar som de sena marmorkopiorna av
figurgrupper från Feidias’ Athenas sköld
(från Pireus). Hans vida överblick för oss
också till de ofta förbisedda nyfynden i de
amerikanska museerna, ehuru man onekligen
där saknar illustrationer — som till
exempel av den sid. 9 omtalade bronskannan från
Argos (bild här ovan).
Det sammanhang, i vilket denna vackra
skulptur omnämnes, kan tjäna som ett
utmärkt prov på framställningssättet. Ett
Pin-daroscitat ger tidsstämningen. Var äro
konstverken? Icke ett enda verk är i stånd att
giva oss en full föreställning om den tidig-
Handtagpà e ?i arkaisk
brons-hydria från Argos.
Met ropolitan Museum, New York.
klassiska, strängsköna konst, som levde kring
Pindaros, kring den unge Aiskylos, kring de
tappre från Maraton, framhäver Poulsen. Han
går så med bl. a. den nyss nämnda
bronskannans hjälp till en rundsyn bland kopior,
en mönstring, som slutligen omkr. 470 f. Kr.
för oss fram till ett återfunnet stort
konstverk, ett omedelbart förståeligt vittne om
antik konst, fast utan mästarnamn: körsvennen
från Delfi.
Frederik Poulsens bok gäller blott den
högklassiska konsten, 400-talets konst. En
tidigare, beundransvärd volym i samma serie har
behandlat »Den tidlig græske Kunst», och i
en kommande volym skall han skildra »Græsk
Kunst i 4:de Aarhundrede f. Kr.». Nu rör
han sig — efter det berörda inledande
kapitlet om de stora persersegrarnas, om
Pin-daros-tidens friska, ädelt stränga stil — på
de stora vidderna kring Feidias, kring
Po-lygnotos, kring Sofokles, Euripides och
Perikles. Det är den konstskatt och den
arkitektur, en Platon såg som ung, det är
tempelskapelser sådana som Zevshelgedomen i
Olympia och Partenon, som bilda framställ-
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
