Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klassisk konsthistoria i nya nordiska framställningar. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
intressanta nyfynd — i flera fall mig
veterligt här för första gången publicerade i
Sverige.
Docenten Kjellbergs del av Bonniers
konsthistoria har fått en briljant och idéväckande
fortsättning i professor Johnny Roosvals
Fornkristen konst. Tyngdpunkten i detta
arbete ligger utom den period, vi här
behandla. Det vore orätt att här taga ut någon del
av Roosvals enhetligt och originellt
disponerade framställning till särgranskning. I
anslutning till våra ord om Kjellbergs skildring
av Senrom och hänvisningen till L’Oranges
studier må emellertid framhävas, att den
romerska insatsen i utvecklingen
karakteriseras på ett lysande sätt. — Jag berörde nyss,
att Kjellberg ej ger oss någon
sammanhängande bild av den senantika arkitekturen.
Dess sträva, odekorerade fasader, som
förebåda enkelheten i en medeltidsexteriör som
Ara Coeli-basilikans, dess standardiserade
storstadshus, vilkas plan behärskade medeh
tidens stadsbyggare, allt detta borde ej
förbigås utan en klar karakteristik. Roosval
fyller i viss mån luckan med sin intrycksfulla,
i ali sin korthet träffsäkra skildring av den
tidigkristna arkitekturen. Men han har
hindrats att insätta det som han så levande ser och
skildrar i ett större sammanhang genom
arbetets begränsning till iornkristen konst, en
begränsning, som Roosval själv kritiserar och
beklagar i några principiellt synnerligen
viktiga och upplysande anmärkningar (sid. 33).
Den nya lärans tempel — säger Roosval
med rätta — »saknade i det yttre den
monumentalitet» (jag skulle sagt: prakt), »vari
de hedna templen skrudat sig.» »Basilikan
är ett slags in- och utvänt grekiskt
peripte-raltempel.» »Den hade ingen exteriör, den
var ett inkråm i ett bostadskomplex» o. s. v.
Med dessa ord åsyftar Roosval de kristna
basilikornas »magasinsartade enkelhet» i det
yttre, deras stränga och sträva tegelfasader.
Han söker emellertid särskilda
förklaringsgrunder för denna yttre fattigdom (vars
estetiska värde jag skulle vilja anslå åtskilligt
högre än han) i den gammalkristna kyrkans
väsen och inställning. På den punkten vill
jag dock invända, att just denna fasadens
spartanska enkelhet var något fullkomligt
karakteristiskt för ali monumentalarkitektur i
detta sena Rom, det Rom som år 327 flyttade
286
Port på Aurelianus muren i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
