Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klassisk konsthistoria i nya nordiska framställningar. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
slappningsfenomen och retardering — söker
en medveten vilja och avsikt bakom de
kristna basilikornas takkonstruktioner av trä och
vägrar att i dem se pauperisering och
viljelöst förfall. Han har fått rätt, fastän de
särskilda kristna stämningskomplex, han pekar
på, knappast ge oss hela bakgrunden. Efter
sommarens studier av Basilica Ulpia står det
med ens klart för oss, att alla de dyrbaraste
basilikorna i kejsarnas Rom hade
trätakstolar, i varje fall i mittskeppet. De stora
trätaken utan stöd var en av världsstaden Roms
stoltheter framför andra. Detta ger oss
förvisso nya synpunkter på och en ny bakgrund
till de tidigkristna basilikornas trätakstolar.
Även när de visa ett jämförelsevis enkelt
utförande, representera de praktarkitekturens
traditionella lyxform, den högtidliga
praktformen. De gjutna (eller slagna) valven
förblevo troligen länge något i viss mån
praktiskt betonat. Roos val har alltså, jag
understryker det — känt fullkomligt rätt, men
talet om »apostoliskt fattigdomspatos» och
»kyrkobyggnadens uppkomst ur
privatbasilikan» är ett underbud. Vi se i stället klart,
att de kristna helt enkelt byggde modernt,
övertogo romarnas »civila» torgbasilika i dess
förnämligare och högtidligare, men vad
fasaden angår rationellt förenklade form. Det
kan tyckas, att man vid mottagandet av en
så kostbar gåva som de båda här omtalade
delarna av Bonniers konsthistoria borde
stanna vid ett tacksamt erkännande av ali ny
kunskap, man fått. Men lyckligtvis är deras
art och halt sådana, att de föra framåt.
Därför är det även i full överensstämmelse med
deras vetenskapliga hållning att sluta
omnämnandet med önskemål, i detta fall
förhoppningen att den tradition, som lagts upp med
Bonniers konsthistoria, efter hand måtte
vidgas och inom sig upptaga även den senantika
storstadsarkitekturens alla former och
därmed medeltidens stora bakgrund. Vi kunna
helt göra till våra professor Roosvals ord:
»Här borde de stora arkitekturverken bland
Roms gravar, tempel, palats, varuhus, bad och
basilikor skildras, vidare Roms stadsplan, dess
murar och stadsportar och alla dessa tings
förhållande till de samtliga östliga
storstäderna. »
Vi ha 1932 fått ännu ett bidrag till känne-
domen om antikens konstskatter, en
erinran om en av de största
konstupplevelserna i Aten, om de polykroma skulpturerna från
Akropolis. Marié Henriques har med
bistånd av Ny Carlsberg fonden utgivit tre
originallitografier, en ryttarstaty och två
offrer-skor från peisistratidernas Aten. Dessa bilder
föra oss bortåt hundra år tillbaka i tiden från
Feidias och Partenonbyggets stora år, till
män och kvinnor vid Atenas fest i senare
hälften av 500-talet f. Kr. De buro den
sirliga högre ståndsdräkt, som Thukydides
bevarade ett barndomsminne av. Han talar (i
senare hälften av 400-talet) om gamla herrar
som ännu buro linnechitoner, uppsatt hår och
hårsmycken av guld. De arkaiska statyerna
från Atens akropolis visa oss medlemmar av
de ledande familjerna, då denna
högrestånds-kultur ännu stod i sitt flor — innan
Parte-nonfrisens och det perikleiska liktalets
atenska folk blivit till. Det är ej blott en glädje
att ha fröken Henriques’ färglitografier av
tre av dessa utsökta bilder från en förfinad
adelskultur och konst i Attika. Det är också
vetenskapligt betydelsefullt, var gång antik
målning och polykrom skulptur studeras av
erfarna konstnärer med van och känslig
blick. Fröken Henriques’ litografier äro —
ur vetenskaplig synpunkt — att betrakta som
fixerade resultat av en dylik granskning. De
äga som sådana dokumentariskt värde, ej att
förglömma, då, som här, våra litterära vinster
av de senare årens nordiska konstforskning
inom antikens växlande, brytningsrika
århundraden bringas på tal.
I detta sammanhang må slutligen också
nämnas två vackra, sakkunnigt uppställda
och kommenterade illustrationssamlingar,
som vi likaledes ha det danska Ny
Carlsbergfondet att tacka för, nämligen Graeske
Originalskulpturer med text av Frederik
Poulsen och Bildertafeln des Etruskischen
Museums (Helbig Museum) der Ny
Carls-berg Glyptotek. För konstintresserade i
Norden ha de ett särskilt, så att säga aktuellt
intresse utöver det självfallna allmänna; de
klargöra och framhäva, hur mycket klassisk
konst av hög kvalitet och största historiska
intresse vi ha inpå våra knutar i Ny
Carlsberg Glyptotekets vackra gästfria museisalar
och studierum i Köpenhamn.
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
