Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Martin Persson Nilsson. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma r ti n Persson Nilsson
oförsonliga läror. Men det väsentligaste
nya blev förmedlat genom dem alla:
upptäckten av den primitiva människan,
uppslaget att utforska föreställningsvärld,
känsloliv och samhällsbygge hos de ännu
levande folk, som icke blivit indragna i och
formade av de missionsdrivande
världsreligionernas var för sig ensriktande
kulturtraditioner — och att sedan använda
dessa forskningsresultat till
åskådnings-öch jämförelsematerial när det gällde att
rekonstruera forntidsmänniskans habitus
och tolka de förkristna religionernas
fragmentariska minnesmärken. Och det
visade sig då, med ens, att man överallt i
tro och sed och saga, också på
kulturtraditionernas framskridna stadier, fann
fossiler från den primitiva människans
metoder att förklara tillvaron, betvinga
omvärlden och gestalta livet —inkapslade
i omtolkningar, undanstökade som
vidskepelse till barnkammare eller drängstuga,
nödtorftigt tillgodogjorda och tillrättalagda
för nya ändamål, men alltid igenkännliga.
Denna inriktning på att gräva ut de
förhistoriska skikten i folkens religiösa
medvetande hade som nödvändig följd en ny
urvalsprincip inför källmaterialet. Man
lägger åt sidan de urkunder som forskningen
dittills kretsat kring — poeternas
mytologier och tänkarnas teosofier: allt sådant är
sekundärt, fantasiens eller spekulationens
lek, som icke lämnar bidrag till det genuina
religiösa livets bestånd av fakta. Vad som
intresserar, är inte berättelser om gudarna
eller lärosatser om det gudomliga, utan
folkens umgänge med Makterna, sådana de
gestaltats av ängslan och härsklystnad,
kärlek och hat, lust att trolla och behov
att beveka: med andra ord,
religionshistoriens föremål blir kulterna, icke
mytologierna. Det framhålles med skärpa just
av Martin P. Nilsson i det programmässiga
företalet till hans ungdoms huvudarbete,
Griechische Feste mit religiöser Bedeutung,
av år 1906: där fastslås till yttermera visso,
22—Ord och Bild, 4†:e årg.
att det intressanta stadiet av
händelseförloppet inom en religion tar slut i samma
stund som nytillträdande religiösa
händelser och upplevelser icke längre finna andra
kultiska uttryck än sådana som redan
finnas till hands i ett standardiserat lager.
Frukterna av det kultskapande
religiösa livet äro hos kulturfolken framför
allt bevarade i den fest cykel som följer
och markerar årets gång; därav ännu hos
oss skillnaden mellan de genuina festerna
med stark stämning och specifika ritualer
—-jul, påsk, midsommar — och å andra
sidan de schablonmässiga produkterna av
kultiskt ofruktsamma tidsåldrar, av typen
6 november och Mors Dag. Under hela det
förra skedet av Martin P. Nilssons alstring
— fram t. o. m. det stora verket Primitive
Time-Reckoning av 1920 och den
essayistis-ka efterskörden Festdagar och vardagar
1925 •— dominerar studiet av
festkalenderns religiösa innebörd och, i samband
därmed, av hela tideräkningsapparaten,
ursprungligen konstruerad med
himlaljusens hjälp just för att rätt inpassa
festdata i årstidernas kretslopp.
Synad med festkalendern som slagruta
kom den grekiska religionens mark att ta
sig annorlunda ut än förr. Den befolkades
inte mer av vackra väsen från sagolandet:
inskrifter och vasskärvor, allt
helgedomarnas avfall och bråte, bli det säkra och
centrala materialet, och bland de litterära källorna
bli Homeros och Aischylos, Horatius och
Ovidius mycket litet viktiga; forskaren
letar i stället samman de kringströdda,
ofta oavsiktliga och än oftare vantolkade
notiserna om sådana ritualer och
ceremonier som den höglitterära traditionen
föraktat eller förtegat; de stora källskrifterna
bli senantikens antikvarier, lexikografer
och kommentatorer, och icke minst
kyrkofädernas polemiska kataloger över
hedendomens vederstyggligheter. Böckernas Bok
är den enkle kompilatorn Pausanias’ trista
»Rundresa bland Hellas’ fornminnen». Un-
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
