Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Martin Persson Nilsson. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Harrie
sökt fastställa just den episka traditionens,
de heroiska sagokretsarnas, förankring i
mykenisk vikingatid. Det har skett i The
Mycenæan Origin of Greek Mythology (1932)
och Homer and Mycence (1933). De bägge
böckerna äro på sätt och vis stridsskrifter
— mot den tyska forskartradition,
utgående från hans egna ungdomslärare, som
förletts till allt våldsammare förfarande med
det spröda mytografiska och episka
materialet i ivern att spåra upp
kultremini-scenser, fossiler av primitiv religion,
reflexer av stamfejder och folkvandringar o.
s. v. Den anglosachsiska forskningens både
nyktrare och ödmjukare hållning inför
traditionen har i längden visat sig stämma
bättre överens med Martin P. Nilssons
temperament. I viss mån innebär denna
forskning en äreräddning av de episka
traditionernas historiska källvärde. Det är att
beträda farlig mark, och i The Mycenæan
Origin har Martin P. Nilsson säkert inte
alltid och alldeles undgått farorna. Men det
var en nödvändig uppgift att para ihop
saga och fornminne — när de sträcka sig
mot varandra så enträget som de göra på
fyndorterna i Hellas, vilka regelbundet
sammanfalla med hjältesagornas uppgivna
skådeplatser. Och uppgiften kunde inte
läggas i stadigare eller varsammare händer
än Martin P. Nilssons. Det förblir efter hans
arbeten höjt över allt tvivel, att de stora
sagocyklarnas väsentliga delar konstruerats
i förlitterär bronsåldersmiljö — under de
mykenska akajernas storhetstid, då Aga-
memnon var kung. Och Homer and
Mycence ger mer än så. Med en finhet och
aktsamhet, som i själva verket är
ensamstående i Homerosforskningen, särlägger
Martin P. Nilsson de olika kulturelementen i
det homeriska stoffet och de olika krafter
som arbetat med i homeridernas tradition;
man återupplever Troiasagans liv genom
många skaldesläktled, tills den dag kommer
då den store diktaren Homeros av det
brokiga stoffet med anor i halvglömd
mykensk forntid skapar de två fast byggda,
av hans starka och rika personlighet
präglade hjältedikterna Iliaden och Odysséen.
Forskaren från Balingslöv har alltid satt
en ära i att uttryckligen avsvärja sig allt
estetiskt konstförstånd. Det blev ändå han
som kom att skriva den vettigaste boken
om den störste bland poeter. Men det kanske
inte behöver innebära någon motsägelse.
Hyllningsartiklar till vetenskapsmän
disponeras ibland efter schemat »forskaren
och människan». Det är sant att Martin
P. Nilssons mänskliga energi har räckt till
mycket annat än forskningsarbete — till
undervisning, folkbildningsverksamhet,
universitetsförvaltning, vetenskapligt
organisationsarbete och mycket annat. Han är
bättre rustad för handlingslivet än de
flesta professorer; och han har inte grävt
ner eller slarvat bort ett enda av sina
pund. Icke desto mindre är hans
mänsklighet adekvat uttryckt i hans forskning.
Det är hans egenart. Det är på samma gång
hans hederstitel.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
