Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Några ord om Ludwig Klages’ filosofi. Av Annie Åkerhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annie Åke r hielm
profant, inga torra rationella »ting»; en
flytande värld i ständig förvandling, där allt,
klippor, vattendrag, träd och djur såväl som
människorna själva, hade gudomlighetsdager,
»nimbus», »aura». Denna aura har världen
under andens inverkan förlorat.
För Klages är andens inbrott en historisk
process — givetvis så att det ägde rum långt
tillbaka i förhistorisk tid. Han framkastar en
gång den ungefärliga siffran av 10 ooo år.
Så länge den var själen underordnad, gjorde
den dock relativt ringa skada och kanske
till och med nytta. Åtskillig förstörelse
åstadkom den väl under dessa årtusendens förlopp,
särskilt under högkulturernas
civilisationsskeden — men avgjort överlägsen i striden
och därmed i stånd att utveckla sin
verksamhet utan hejd har den blivit först i och
med vår tids europeism. De ringa
återsto-derna av den primitiva världen äro därmed
tillspillogivna.
Det torde väl kunna sägas att Klages
något idealiserar denna primitiva värld.
Naturligtvis icke de ännu levande vildarnas — en
stereotyperad, att icke säga karikerad
kvarleva, mer eller mindre anfrätt av europeism
— utan den ursprungliga världen, sådan den
var före andens inträngande och medan denna
ännu stod i tjänande ställning till
livsmakterna. Världen som skymtar i saga och sägen,
myt och hjälteepos, och som han
skarpsinnigt rekonstruerar med hjälp av dessa och
av arkeologi och etnografi, psykiska
erfarenheter och icke minst språkets och
språkrötternas utvecklingsgång — »das Pelasgertum»,
som han kallar detta urtillstånd, ungefär som
Spengler med ordet fellah betecknar
efter-kulturmänniskan. Och dock, hur djupt
tränger han icke in i den primitiva, mystiskt
bestämda mentaliteten, jämförd med de allra
flesta skildrarna av primitiva tillstånd och de
torrt snusförnuftiga beräkningar vilka de
låta sina vildar anställa för att förklara
deras seder och bruk. Till och med mästaren
Frazer, som förklarar magiens tankegång
med den tekniskt mycket givande formeln, att
den beror på »en förväxling av
idéassociationsförhållandena med reella förhållanden»
— huru långt är han ej från att därmed
kasta något ljus över den primitives
själsprocess. Vida mera säger då Klages med
påvisandet av motsvarigheten mellan den
intuitiva likhetsförnimmelsen inom
själstänkandet och identitetsbegreppet inom
andetänkandet. Snarare ha kanske associationsvanorna
utbildats ur den magien bestämmande
ur-känslan av likhet som väsensgemenskap, än
de magiska lagarna ur associationsvanorna.
Finnes det någon möjlighet, har man
frågat Klages, för vårt släktes återvändande från
andens herradöme till själens. Härtill svarar
han i sitt slutkapitel:
Man. kan icke genom någTa som helst mått och
steg eliminera anden ur livet, eller göra den
overksam eller tvinga den tillbaka under livets lydnad.
Huru skulle den tänkare kunna tro något sådant,
vilken aldrig tröttnat att inskärpa, att intet som
en gång skett, någonsin upprepar sig?
Däremot, om en enskild kände sig
genomträngd av medvetandet om det livsfientliga i
andens verksamhet, skulle hans livsföring av
sig själv bli en i viss mån annan, och kunde
det tänkas — Klages tror det avgjort icke,
men den teoretiska möjligheten finns ju —
att samma medvetande genomträngde en
större allmänhet — ett folk, eller rent av
kulturmänskligheten —, så kunde det också
tänkas att det historiska förloppet böjde av i
en något annan — och livsfrälsande —
riktning.
Det skulle gå annorlunda till inom en
sådan mänsklighet, konstaterar han, vilken vore
frigjord från den intellektuella och reella
maktvilja, som är andens konstitutiva drag.
Dess tillstånd skulle i jämförelse med det
nuvarande främst präglas av underlåtenhet
att handla, emedan det fattades drivfjädrar
till handlingen.
Man tänke sig huru många handlingar som skulle
underlåtas, om lika många millioner människor som
de, vilka nu tycka motsatsen, höllo det för icke
eftersträvansvärt utan tvärtom för ett ont: att äga
mer än grannen, vinna »ett namn», imponera på
andra, göra främmande beroende av ens egen
person, förvärva en förmögenhet genom maktstegring
åt dem man hoppas vinna på (familj, släkt,
kommun, folk, ståt eller ras eller en internationell grupp,
vanligen kallad »mänskligheten»; man tänke på
kari-tativa stiftelser, stipendier, nobelpris m. m.). Eller
–man tänke sig vad det skulle betyda, om
intet enda folk hade lust att spela polisdirektör för
alla andra (man kallar det strävan efter
»världsherravälde»), utan kände det som den pinsammaste
börda!
Som exempel anför han den vinstgivande
trafik, »Neutralien» under kriget drev med
det till gevärskolvar lämpliga nötträet; hela
denna trafik hade uteblivit, om man hade
känt nötträden själva — kanske i hemmets
hagar och trädgård — som ett större värde
än de penningar, deras fällande kunde
inbringa.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
