Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De nationella dragen i den flamländska konsten. Av Leo van Puyvelde. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nationella dragen i den flamländska konsten
Rogier van der Weyden. Heliga tre körningars tillbedjan.
Gamla Pinakoteket i Munchen.
ciella form som sensualiteten och
andligheten, var för sig, antagit och desslikes i
konstnärernas utomordentliga teknik.
Ett första väsentligt karaktärsdrag hos
den flamländska konsten är en
verklig-hetsbetonad, men behärskad sensualitet.
Flamländaren lever intensivt i sina
sinnen. Han är varken drömmare eller
skro-dör. Han lever i det närvarande. Känslan
för verkligheten är starkt utvecklad hos
honom. Hans ande har svårt att fördraga
den rena abstraktionen. Och han
uttrycker sig rakt på sak. En av medeltidens
stora flamländska författare, Jan van
Ruysbroek, har uttryckt mystikens mest
abstrakta tankar i en absolut realistisk stil,
och den moderne skalden Karel van de
Woestyne, cerebral som ingen annan, har
förklarat sin kärlek till fädernejorden i en
bild där hela Flandern känner igen
livslyckans mest omedelbara uttryck: »O
Flandern, där vi äro som gästerna vid
rikt dukade bord». En van Eyck, en
Brue-gel, en Rubens ha givit uttryck åt
detsamma i sitt plastiska språk.
Detta är alltså den flamländska
realismen, skall man säga med Fromentin, en
handgriplig och andefattig realism. Jag
bestrider sanningen av den gängse upp-
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
