Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De nationella dragen i den flamländska konsten. Av Leo van Puyvelde. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo van Ptiyvelde
Ro gie r van der Weyde ti. Pietet (detalj)•
Palais des B eaiix-Art s i Bruxelles.
fattningen i detta ämne. Bröderna van
Eycks, van der Weydens, van der Goes’
realism är icke mera vulgär än de
italienska och franska primitivisternas. Den
realistiska framställningen i den
portugisiska och den spanska konsten från
samma tid är mycket fränare än i den
flamländska. De som påstå att Rubenssalarna
i de stora museerna ge dem intryck av
slaktarbodar ha ingenting uppfattat av
den sublimering av människokroppen som
mästarens tanke och hans vidunderliga
pensel kunnat åstadkomma. Och Monsieur
Ingres, som gick genom
Luxembourggalleriet under uppfällt paraply, har målat
ett »Turkiskt bad», i vilket Rubens’
»Najader» gjorts degiga och stela.
Vad som är utmärkande för den
flamländska konstens realism är detta:
flam-ländaren njuter med en lidelsefull
kärlek av att se verkligheten återgiven i färg.
Denna njutning är för honom en ögats
djupa tillfredsställelse. Föremålens
kolorit synes honom viktigare än vackra
konturer och en fantasifull gruppering.
De tidiga flamländarnas verk utgöra
icke den helhet av lika djärva som
insiktsfulla kompositioner vilken gör den samtida
italienska konsten till ett sådant underverk.
Deras tavlor äro av obetydliga
dimensioner, de ha målats för att smycka ett
kapell eller ett intimt rum, vars halvdunkel
är gynnsamt för koloritens prakt och för
andaktsfull begrundan. Den flamländske
målaren söker mättade färger, som synas
vara beredda ur krossade och
sammansmälta ädelstenar. Dessa färger förhöja
varandra ömsesidigt, och kompositionen,
som är uppbyggd på valörerna,
skänker dem ett harmoniskt klangdjup
jämförligt med den polyfona musikens,
vilken just vid denna tid efterträdde
medeltidens enstämmiga melodier. I
konsten älskar flamländaren också de en
smula sensuella formerna: de goda
flamländska skulptörerna skapa figurer där
volymerna bli fasta, modelleringen stram,
där de stora vågrörelserna yppigt
framträda och där den måleriska verkan
dominerar. De flamländska målarnas upp-
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
