Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna som kolonisatörer. Ett stycke svensk kulturhistoria. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton S ö r l i n
Engelsmännen började nämligen genast
antasta och plundra de svenska fartygen.
På tre år lade de beslag på icke mindre än
20 svenska skepp, av vilka 7 tillhörde
Afrikakompaniet. Sverige tålde i det längsta
dessa övergrepp, men då slutligen två av
de bästa fartygen med sin dyrbara last
av guld och elfenben uppbringades på
parlamentets befallning insände Kristina en
skarp skrivelse till engelska regeringen med
anhållan om olagligheternas upphörande,
en begäran som åtminstone till en början
lämnades utan avseende. En annan svår
motgång drabbade den lilla kolonien, då
Carloff genom förräderi överlämnade
befästningarna åt danskarna, som vid den tiden
levde i ett mindre gott förhållande till
Sverige. Under de följande långvariga
förhandlingarna och tidvis öppna
fientligheterna bytte kolonien ägare ej mindre än
tre gånger. Den danske kommendant Carloff
kvarlämnat förrådde i sin tur kolonien åt
holländarna, men infödingarna, som
avskydde dessa, stormade kastellen, kastade
undan inkräktarna och erbjödo sig ånyo åt
svenskarna. Efter en mellantid av två år
var sålunda Cape Coast Castle för andra
gången i svensk ägo. Holländska
Wästin-diska kompaniet kunde dock ej lida att
svenskarna fingo försteget bland de svarta
och lyckades slutligen efter två års
blockader, belägringar och angrepp tack vare sin
stora övermakt besegra den fåtaliga
svenska garnisonen 1663. Då ej någon vidare
hjälp från hemlandet anlände var även vår
afrikanska koloni för alltid förlorad för
Sverige. Efter långvariga diplomatiska gräl
fick Sverige eller det kompani som anlade
kolonien en liten summa som ersättning, och
om denna uppstod sedermera rättstvister,
som varade i femtio år. Carloffs förräderi
blev också en av de viktigaste
anledningarna till Karl X Gustafs andra
danska krig.
Ännu en gång skulle emellertid
svenskarna uppta planerna på en afrikansk kolonisa-
tion. Det torde kanske inte vara så allmänt
bekant att Sverige en gång haft tillfälle
att, fast troligen i mindre fint sällskap, ta
hand om ett större tropiskt område,
nämligen ön Madagaskar. Episoden är en av de
mer pikanta i Sveriges historia. Omkring
år 1700 existerade ett förbund av
sjörövare från alla nationer, särskilt
engelsmän, vilket oroade Europas och Amerikas
farvatten. Förföljda utan försköning
överallt hade de småningom dragit sig tillbaka
till kusterna av Madagaskar. Det var
övervägande desperata sällar, kända för
handlingar som skulle ha gjort dem till hjältar
om de stått på rättens sida. Då nu världens
alla hamnar voro stängda för dem, sökte
de efter en furste som ville och kunde ta
dem under sitt beskydd. När de fingo reda
på att Karl XII hade återkommit till
Sverige efter sina erövringsfärder hoppades
de att denne lidelsefullt krigiske konung,
som nu var tvungen att föra krig men
saknade både flotta och soldater, skulle träffa
en fördelaktig överenskommelse med dem.
De skickade ett sändebud som hos baron
Görtz anhöll om svenskt beskydd och
erbjöd sig att ställa en flotta på sextio fartyg
samt stora penningsummor till Sveriges
disposition. Förhandlingarna med kaparna
förde också till utrustandet av en
expedition med en madagassisk kolonisation till
syfte, men den kom icke längre än till
Cadiz. Förnyade försök efter Karl XII:s
död förde ej heller till något resultat.
Madagaskar, som vid den tiden behärskades av
infödingarna, kom först 1896 definitivt
under främmande välde och är nu som
bekant en av Frankrikes värdefullaste
besittningar. Den är till arealen betydligt större
än Sverige och skulle kunnat bestrida nästan
hela vårt behov av kolonialvaror.
Drömmen om ett svenskt kolonialvälde
fick nytt liv under frihetstiden med dess
merkantilistiska inställning och
förverkligades i en mycket blygsam grad genom
förvärvet av den västindiska ön S:t Barthé-
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
