Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Världen som ande. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
acceptera dem som vårt enda kunskapsmedel
och att vi av fullt hjärta kunna både
glädjas och sörja över dem. Men tillförlitliga
äro de minst av allt.
Härvidlag har naturvetenskapen på det
mest lysande sätt bekräftat filosofiens
resultat. Sedan Kants tid har filosofien
vetat, att det som ytterst ger upphov till
våra sinnesintryck (som äro all kunskaps
material) självt ligger utanför
kunskapsförmågans gränser, otillgängligt för vår
iakttagelse, våra omdömen och vår
föreställningsförmåga. Redan 1800-talets
fysikaliska forskning konstaterade en absolut
inkongruens mellan sinnesförnimmelserna
och deras omedelbara orsaker; för vår tids
naturvetenskap har själva materien löst
upp sig och försvunnit ut i det ovetbaras
mörka och ouppnåeliga rymd.
För ett primitivt tänkande är det
naturligt att antaga, att sinnesförnimmelserna
göra oss delaktiga av de förnumna
objektens substans, antingen endast psykiskt
sett eller också i rent materiellt avseende;
att vi alltså genom våra sinnesorgan
införliva med vårt jag karakteristiska och
konstitutiva egenskaper hos den av oss
uppfattade yttervärlden. Så tänkte sig
Lucretius, att synintrycken uppstodo genom
avbilder av tingen, som oavlåtligt utstrålade
från deras ytor för att uppfångas av
ögonen.
Dico igitur rerum effigias tenuisque figuras
mittier ab rebus, summo de corpore earum,
quae quasi membrana vel cortex nominitandast,
quod speciem ac formam similem gerit eius imago
cuiuscumque cluet de corpore fusa vagari.
»Därför säger jag alltså, att tunna bilder av tingen
sändas från tingens yta, liknande dem till sin skapnad,
bilder, vilka man väl kan kalla för skal eller hinnor,
ty de likna till form och gestalt fullkomligt de kroppar,
som de utströmma ur och från vilka de spridas i rymden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
