Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den islamiska konstens väsen. Av Carl Johan Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Johan Lamm
vinna en för kristendomen starkare
position i den kamp om själarna, som den
islamiska expansionen medförde.
I traditionen (liadith) finna vi ett
förbud mot tillbedjan av gravar och av
bilder av profeter eller andra heliga män. En
annan hadith säger: »Konstnärerna, de
som framställa bilder, skola straffas på den
yttersta dagen genom att av Gud ådömas
det outförbara uppdraget att ge liv åt sina
döda skapelser.» Antikens Pygmalion,
medeltidens homunculus och vår tids robot,
alla dessa skapelser av saga och fantasi
kunna hjälpa oss att förstå, i hur hög grad
den hadith, som här anförts, står i
överensstämmelse med universell mystik.
En annan hadith förbjuder användandet
av »vävnader och kuddar», som äro
smyckade med bildframställningar. Det är tvivel
underkastat, huruvida denna tradition är
äkta, och man vet, att profeten själv
begagnade sig av dylika föremål i sitt eget
tält; deras användande tillåtes till och med
av hanbaliterna, den mest rigorösa av de
fyra ortodoxa skolorna inom den sunnitiska
mohammedanismen.
De hadither, som här anförts, visa, att
även om den islamiska läran ej innehåller
ett kategoriskt förbud mot
bildframställningar, så är skapandet av sådana likväl en
verksamhet, som från religiös ståndpunkt
ingalunda kunnat betraktas som lovvärd. En
rättslärd, al-Nawawi (1233—1278), tolkar
koran och traditionerna så, att alla
bildframställningar, som kunna kasta en
skugga, innebära ett brott mot religionens
föreskrifter. En annan auktoritet. Ibn Daqiq
al-Id (1228—1302), anser å andra sidan,
att förbudet mot bildframställningar
endast ägt giltighet under den tid, då en av
Islams förnämsta uppgifter var att
bekämpa avgudadyrkan och att söka förebygga,
att konvertiter, som ännu ej voro befästa
i sin tro, återfölle till dylik hednisk
styggelse.
Om Ibn ’Abbas berättas följande, ur
många synpunkter egendomliga anekdot:
En persisk målare, som kände
samvetsförebråelser över sin konstnärliga
verksamhet, frågade honom vid ett tiLfälle:
»Menar Ni alltså, att jag icke längre kan få
måla några djur? Om så är fallet, tvingas
jag att upphöra med min yrkesutövning.»
Ibn ’Abbas svarade: »Men du kan väl
halshugga djuren, så att de inte se ut som om
de vore levande, och utföra dem så, att de
likna blommor!»
Det första tillvägagångssättet anlitades
flitigt av mohammedanerna i deras kamp
mot vad de betraktade som hedniska
gudabilder, men vad som finnes bevarat av
tidig islamisk konst är tillräckligt för att
övertyga oss om att ingen mohammedansk
konstnär sku.le ha kommit på den idén
att tillämpa metoden i sin egen
konstutövning ! Dessutom voro perserna, liksom
övriga shiiter, däribland fatimiderna i
Egypten, mera toleranta gentemot bildkonst
än de flesta andra mohammedanska folk,
och i den sefevidiska periodens persiska
samt även i mogultidens indiska
litteratur finna vi understundom målare
omnämnda med nästan lika stor aktning som
kalligrafer, vilkas konst —• på grund av
dess nära sammanhang med koranens
heliga text — alltid haft särskilt högt
anseende i den islamiska Orienten. Likväl
fördristade sig inte ens persiska eller
indiska miniatyrmålare att framställa
profetens ansikte i detalj, och det halvt
plastiska porträttmåleri med sin strävan efter
psykologisk karakterisering, som
blomstrade i Indien under mogultiden, skulle
näppeligen ha uppstått utan europeisk
påverkan. Även de allra främsta islamiska
målarna och skulptörerna återge
mestadels sina modeller •— vare sig det är fråga
om djur eller människor — på ett ytterst
konventionellt sätt, icke blott i vad avser
de allmänna typerna eller arterna utan
även med hänsyn till de avbildades
emotionellt motiverade gester. När man så-
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
