Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den islamiska konstens väsen. Av Carl Johan Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den islamiska konstens väsen
Bomullsduk broderad i silke på svart botten.
Persien, / 6 o o-t a l e t.
Nationalmuseum.
ringar äga rum, vilka vid varje särskilt
tidsmoment äro oskönjbara.
Verkligheten förändras. Vad som vi i
dag uppfatta som en fixerad form, är
endast ett föränderligt fantom. Endast Gud
är verklig och oföränderlig. — Denna
uppfattning har framförts av ledande
islamiska teologer, och även om de
anspråkslösa österländska hantverkare, som skapat
de många utsökta föremål vi ännu kunna
beundra, helt säkert icke voro några lärda
män, kunna vi —i anslutning till Massignon
— antaga, att de inte kunnat helt undgå
att röna påverkan av de vises lärosatser.
Om Gud är den enda verkligheten, måste
logikens och matematikens fasta system
vara hans mest omedelbara
uppenbarelseformer. Den arabiska vetenskapens
förkärlek för dessa ämnen återspeglas inom Islams
konst. Av alla de schemata, varav denna
begagnat sig, äro de geometriska de mest
betydelsefulla. Dessa äro rena abstraktioner,
där linjerna bilda ytor och dessa i sin tur
kroppar, och de kunna ta materiell form
lika väl i kupolen över en helig mans grav
som i mönstret på den matta, som är lagd
framför dennas bönenisch.
Det är sålunda snarare geometrin själv
än det geometriska ornamentet, som bildar
grundstommen till ali islamisk konst, på
samma sätt som människokroppen är den
grekiska konstens utgångspunkt. Inom den
islamiska konsten börjar skapelseprocessen
med en abstraktion för att sluta i ett
ornament, inom den grekiska konsten går
vägen från statisk uppdelning och
accentuering till besjälad individualism.
Härigenom f rambesvär jes hos den hellenske
konstnären ett självmedvetande, som hans
mohammedanske kollega skulle beteckna
som gudlös självförhävelse. Den förre
eftersträvar elastisk, tydligt skönjbar form, den
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
