Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Till stridskamraten. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL STRIDSKAMRATEN
Ap GUSTAF ULLMAN
Väl längta vi iblancTtill det som svunnit
och sörja över det vi samman mist,
men minnas, att vi båda ärligt brunnit,
och samman bära
varandras bördor, ack, min enda kära,
vår egen och varandras skuld och brist.
Väl gå vi stundom grubblande och stumma
som penitenter vid varandras sida,
men när det mörknar åsktungt kring vårt hus
vi redo stå att lida som att strida,
och våra blickar, länge slutet skumma,
förklarat mötas än i samma ljus.
Och så det mitt i stormarna oss händer
att sjunga hjärtats evigt unga visa
som vore lyckan vårligt frisk ännu.
På dunkel härd en låga milt sig tänder,
och i dess sken vi andaktsfulla prisa
den karga lott vi vunnit, jag och du.
Om då oss klandrar en förmäten skara
för sinnets tanklöshet och överdåd,
med goda viljans rätt vi ödmjukt svara:
»Till rättan tid vi sorg och tårar spara,
och därför i vårt armod ha vi råd
att glädja oss, trots allt, åt Herrens nåd.»
37—Ord och Bild, 43 :e årg.
577
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
