Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kul tu r historia och kulturbilder
jiltt
En kanngjutareverkstad från iyoo-talets mitt.
Kopp a r s t i c k.
Ur Diderot-d’Alemberts Encyclopedie.
resäten med sina enkla kålgårdar skildras av
Brynolf Hellner, och för de följande
periodernas utveckling lämnas redogörelser av
Erik Andrén, Gösta Selling och Sigurd
Wallin, som följer den fram till år 1930.
Bokens andra avdelning, som handlar om
böndernas byggnadskultur inom ifrågavarande
område, är i sin helhet författad av Sigurd
Erixon. Han redogör för byggnadsmaterial
och konstruktioner, behandlar sedan de olika
hus- och gårdsformerna i en systematisk
översikt och söker med hjälp av statistik få fram
landskapets kulturgeografi, något varom den
speciella sakkunskapen må döma.
Boken, som är tryckt hos Nordisk
Rotogravyr, utmärker sig för det stora antal
vackra och vackert reproducerade bilder, som
i icke ringa mån bidraga att göra denna lilla
volym värdefull och välkommen.
Den undersökningsverksamhet, som
Nordiska museet bedriver, eller som har sin
utgångspunkt där, går fram efter många
linjer och på en front, om vars bredd den
oinvigde har svårt att göra sig en
föreställning, framförallt därför att det mesta av re-
sultaten tills vidare aldrig kommer under ens
ögon utan kapslas in och arkiveras för
framtida bearbetning. Boken om västgötagårdarna
är ett av de utåt synliga resultaten,
Västerviks bebyggelsehistoria av Erik Andrén
lämnar ett smakprov på en annan av museets
undersökningsgrenar, den gamla
stadsbebyggelsen. I detta fall är det Tjustbygdens
kulturhistoriska förening som tagit initiativet till
undersökningen, och den direkta orsaken till
att den tagit gestalt i bokform är stadens
femhundraårsjubileum. Författaren, som själv
haft den direkta ledningen av arbetet »i
fältet», gör först en återblick över stadsplanens
utveckling, som dock förlorar sig i
medeltidens töcken och först på 1600-talet börjar
skönjas för att efter den stora branden 1677
i stort sett följa den regelbundna linje som
nu utmärker stadens gatunät, i likhet med
vad fallet är i flertalet av de svenska
småstäderna. Ett medeltida drag, som inte
fullständigt utplånats från Västerviks karta av
i dag, är den oregelbundna strandbebyggelsen
med bodar och bryggor, »husaskar» och
packhus. Därvidlag har estetiken fått vika för de
praktiska behoven. På papperet har det all-
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
