Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Katarina Jagellonica. Av P. O. v. Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina Jagellonica
fulländad ljuvhet, som skulle vara den
eftersträvade. I stället för lidelsen skulle
sättas den ljuvt smekande känslosamheten.
Och vad som främst borde dyrkas, var
det Sköna, icke det Sanna, såsom Vives
velat. Renässansens skönhetskult kom på
detta sätt, kanske icke fullt logiskt, också
inom kvinnouppfostran till sin rätt.
Sålunda skulle italienskan vara upplyst,
hon skulle vara hemma i diktkonst, filosofi,
fornkunskap och bildande konst, och hon
skulle därtill vara glad åt livet och till
en glädje för sin omgivning.
Konsekvenserna vidgade sig som vi se: hon skulle
kunna samtala, föra en angenäm
konversation, vara medelpunkten i ett sällskap och
vara den beundrade värdinnan i ett hem.
Fullt färdig och med mognat omdöme
skulle hon gifta sig, vilket snart nog
betydde, att hon gjorde det vid en senare
tidpunkt än förr. Kvinnan fick samma
bildning som mannen, men det är nog riktigt
att säga, att hennes blev något mer estetiskt
inriktad än mannens. Somliga blevo med
allt detta rätt så manhaftiga till sin typ,
men också det beundrades av samtiden.
Denna form av bildning var ju i hög grad
en uppfostran för överklasskvinnor, ja för
prinsessor. Det var ock så dess glänsande
dogmatiker Baldassare Castiglione ville ha
den i sin berömda bok »Hovmannen»
(Il Cortegiano). Hans beundrade förebild
Elisabetta Gonzaga, hertiginna i Urbino,
och svägerskan Isabella d’Este, som flyttade
det lilla stycket från Ferrara för att bli
härskarinna i Mantua, kommo idealet så
nära det gärna var möjligt, och de leva
kvar i sena tiders medvetande som tvenne
oförgängliga tidstyper. Castiglione säger
uttryckligen: »En kvinna skall sysselsätta
sig med skönlitteratur, musik, målarkonst,
dans och festligt sällskapsliv.» För att
kunna härska måste kvinnan lysa och
behaga. Och hon borde äga ett rikhaltigt
psykologiskt vetande för att kunna leda
andra genom sin ordkonst. »Hovmannen»
undgick i längden icke den katolska
inkvisitionens uppmärksamhet, och den
slutade med att komma på Index, de
förbjudna böckernas lista. (Castiglione hade
ju visserligen ock kommit ett gott stycke
från Vives.) När detta skedde var dock
redan renässanskulturens högsta
blomstringstid förbi.
Hade än de religiösa skrifterna haft sin
givna plats i de livshungriga
renässansdamernas boksamlingar, var det dock först
mot det sextonde århundradets mitt som
det teologiska tänkandet och de nya
religiösa strömningarna fingo en starkare makt
över sinnena, åtminstone hos några av de
ädlast anlagda bland tidens kvinnor.
Margareta av Navarra, mest bekant genom sin
glada och frodiga novellsamling
»Heptame-ron», blev religiös under sina senare år,
likaså den fina och subtila Vittoria Colonna,
skaldinnan, föremålet för Michelangelos
dyrkande beundran. Så ock Giulia Gonzaga,
den rena och goda, den spirituella och sköna,
den unga änkan som flyttade till Neapel
för att där umgås i de religiösa förnyarnas
krets, kanske den som av hela sin samtid
en gång kommit den eftersträvade ideala
fullkomligheten närmast. Än mer än de
andra företrädde hon på ett talande sätt
denna omsvängning i tidsriktningen. Ju
högre renässanskulturen steg, desto
tommare blev den i själva verket på andligt
innehåll och desto mer verkade den
förstörande på moralen, den offentliga såväl
som den enskilda. En reaktion kunde icke
utebli, och då denna fann medhåll hos den
pågående religiösa väckelsen, blev verkan
en kraftig uppmuntran åt trons
förkunnare och åt det kyrkliga reformsträvandets
allt mäktigare befordrare. Från söder gick
rörelsen mot norr, och frampå 1560-talet
nådde den katolska motreformationens
verkningar Polen.
Bona Sforza, den polska Katarinas
italienska mor, hade redan långt före denna
tidpunkt som drottning kommit till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
