Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ras Schamra. En nyupptäckt kultur i Östern. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joh. Lindblom-
ägarens namn. Den mellanstående
bokstaven måste då vara det semitiska
tecknet för tillhörighet, bokstaven l, som
betyder »åt» och anger ägaren. Med detta l
till hjälp gissade man sig fram till ett par
ofta förekommande ord som hade l i mitten:
mlk, som betyder »konung», och sis, som
betyder »tre».
En annan nyckel var den förmodade
beteckningen för redskapet. Man kände det
semitiska ordet grzn, »yxa» eller »hacka».
Genom att utgå från detta ord fingo
forskarna åtminstone ett par nya bokstäver,
som visade sig vara riktiga (ett par voro
felaktiga). Hade man så sex å sju bokstäver
klara, så var egentligen problemet löst, och
det dröjde ej länge förrän texterna
förelågo i fullt läsbar transskription i olika
publikationer. Översättningen blev sedan
en jämförelsevis enkel sak, då språket
visade sig vara nära besläktat med hebreiskan.
Vad är nu dessa texters innehåll? Vi
kunna indela dem i tre olika grupper. Ett
par alldeles nyss av Virolleaud utgivna
tavlor innehålla ett slags läkarbok för
hästar. På den ena läsa vi t. ex. »Om hästens
huvud är förstorat och han har en
förstorad nos, så skall man taga en gammal
fikonkaka och gamla torkade russin samt
havremjöl och hälla alltsammans i hans
näsborrar.» Även den hetitiska litteraturen
innehåller som bekant hippologiska
handböcker. Den andra gruppen utgöres av
liturgiska texter, förteckningar på offer och
gudomligheter med kultiskt syfte. Den
tredje gruppen utgöres av texter med
mytologiskt innehåll.
Det är de mytologiska texterna som
givetvis tilldraga sig det största intresset.
Och jag vill dröja några ögonblick vid dem.
Huvudpersoner i det mytologiska eposet äro
två gudomligheter Alijan och Mot. Alijan
är en son till guden Baal, och hans syster
är den från många håll kända gudinnan
Anat. I början av eposet, som nu gått
förlorad, har berättats hurusom Alijan döda-
des av sin fiende Mot. Alijans syster Anat
bringar budskapet härom till allfadern EI
och gudamodern Elat. Hon kom, heter det i
början av den bibehållna texten, till den
urgamle konungens palats, föll ned för
konungens fötter och gav honom sin
hyllning, ropande: »Död är Alijan, borta är
markens herre.» Efter en ny lucka i texten
berättas det att Anat efter några dagars
förlopp överväldigades av sin kärlek.
Såsom en kos hjärta för sin kalv, som en tackas
för sitt lamm, så brann Anats hjärta för
den döde Alijan. Hon grep fatt Mot och
skrek: »Giv mig tillbaka min broder.» Hon
dödade honom med sitt svärd, hon slungade
honom med skovel, hon brände honom till
aska, hon malde honom i kvarn, hon strödde
ut hans kropp på fältet. När nu Mot var
död, levde Alijan upp igen. Då började
himmelen regna olja, bäckarna flyta av
honung. Därav förstod man att Alijan blivit
levande igen. Sedan blev också Mot
levande, och en kamp bröt på nytt ut mellan
de båda gudarna, vars utgång förblir oviss
för oss.
Hur skall nu denna gudamyt förklaras?
Den religionshistoriskt kunnige kommer
genast att tänka på analogier. När Alijan
väckes till liv igen, lever hela skapelsen
upp. Motivet är välbekant. Alijan hör till
den typ av gudar, som vi kalla
växtlighetsgudar eller vegetationsgudar, vilka
växelvis dö och uppstå, såsom
representanter för naturens liv, vilket dödas av
sommarens hetta och väckes upp igen, när
regnen börja falla och gräs och gröda börja
att spira på marken. Alijans släktingar i
religionshistorien äro Osiris i Egypten, Attis
i Frygien, Adonis i Syrien, Tammuz i
Babylonien och Dionysios i Grekland. I
kulten firades dessa gudars död och
uppståndelse genom dramatiska spel och
scener, klagoskri och jubelrop. Så hjälpte
människorna naturen, att dess regelmässiga
ordningar höllos vid makt. Den primitiva
kulten är ej från början hyllning, utan magi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
