Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Horatius. Satirerna och epoderna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I v a r Ha r r i e
rättrogen och ivrig epikuré. Kåseriet nr 3
— ett av samlingens stora nummer —-
mynnar ut i en nästan fackmannamässigt
genomförd bevisning för att det icke i tingens
väsen finnes given någon antites mellan
absolut rätt och absolut orätt — men väl
en oändligt graderad skala av mer eller
mindre eftersträvansvärt, resp. avskyvärt:
»Nyttan är så gott som moder till rätten
och billigheten». Fullt medvetet läggas här
in i den löpande konversationsversen tunga
klanger från Lucretius; och över
resonemanget öppnas ett perspektiv hän mot
människornas urtid, som också var och en
förväntades känna igen som lucretianskt.
Så markerar tidens förfinade litterära
etikett, att lärjungen kan sin mästare
utantill. Ibland blir hänvisningen ett
ordagrant citat. Så på ett av de ställen, där
den trosvisse epikurén vittnar om sitt
något nyfrälsta fritänkeri. Han försäkrar
ivrigt, att han och Vergilius för sin del
endast skrattat åt det stående miraklet i
templet i Gnatia, där rökelsen tändes av
sig själv:
. . . Det där må judarna tro på!
Jag har fått lära, att frid är gudarnas väsen av
evigt,
och vad som underbart i naturen synes, har aldrig
vredgade gudars nyck sänt ned från himmelens
högsal.
Avigsidan av detta lucretianska patos är
ett enkelt och naturligt blasfemiskt
slyngel-humör, som får utlopp t. ex. när den
visserligen i sig rätt litet vördnadsbjudande
guden Priapus presenterar sig:
Jag var från början en stump som blev över i
snickarens verkstad:
Mäster hade tänkt göra en pall av mig först, men
beslöt sig
sen för att skapa en gud. Så blev jag en gud . . .
Han vill alltså vara en modern och
fördomsfri människa, som vägrar att se annat
än vidskepelse i den gammaldags
handfasta gudstron. Men han är samtidigt
mycket angelägen om att inte bli förväxlad
med den föregående generationens
representanter för det moderna genombrottet,
den stridbara skolan kring Catullus, Calvus,
Cinna och Valerius Cato. Vad som skiljer
honom från dem, är hans konst; den är
redan från början mycket noga genomtänkt,
och han har också från början ambitionen
att göra reda både för dess principer och
deras tillämpning. Han tog upp en diktart,
som hade hundraårig latinsk hävd: det
var Gaius Lucilius, Terentius’ samtida och
Scipio d. v:s vän, som infört i romersk
vitterhet det muntert frispråkiga
hexameterkåseriet och kallat det satura efter en
maträtt, som ungefär bör ha liknat pytt i
panna. Horatius anknyter omedelbart och
mycket nära till denne latinske klassikers
självständiga uppslag och avvisar
bestämt mellanliggande släktleds försök att
i Rom lancera en populär
allmänhellenis-tisk form för ungefär samma slags
innehåll — den stillösa blandning av vers och
prosa, som uppkallats efter Menippos,
litterär tiggarmunk av den cyniska skolan.
Lucilius är snillet, och han företräder den
förpliktande traditionen från fosterlandets
stora tid: samtidigt tillåter sig visserligen
Horatius att tycka — hur chockerad än
kritiken blev över hans förhävelse — att
detta snille skrev slarvig vers och orent
latin; på denna punkt känner sig den yngre
diktaren kallad att genomföra en rensning
och förfining, som Lucilius själv skulle
gillat, om han fått uppleva den nya tidens
resurser och krav: utrensning av de
frestande men onödiga grekiska låneorden,
som bryta latinitetens stilrenhet; kåseriets
förfining från grumlig och mångordig
improvisation till ett helgjutet konstverk,
där det icke finns ett ord för mycket och
varje ord är det egentliga och orubbliga
ordet.
Exakthet, koncentration, komposition
— det är redan de bestående
horatian-ska formgivningskraven. Men också i e’tt
annat viktigt stycke har han lagt sig vinn
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
