Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Cha-no-yu, Japans själ. Av Abbe W. Bramzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbe W. Bra mzelius
Det talas, betecknande nog, i de gamla
skrifterna om att »vila sinnet».
Innan man beträder terummet, har man
att utfora vissa formaliteter, vilka
allesammans ha sin djupa, symboliska mening.
Först och sist skall det markeras, att
punktlighet är en oavvislig fordran på
gästerna i en cha-no-yu. Det duger inte,
såsom här i västerlandet, att komma en
kvart eller halvtimma för sent till en
te-ceremoni, ty detta skulle vålla ett
allvarligt avbräck i underhållningen. Denna är
alltid grundligt förberedd och gästerna i
mycket god tid inviterade, varför minsta
avvikelse från programmet kan medföra
hämningar av allvarlig natur. I väntan på
värdens kallelse sitter man tyst och stilla
i väntpaviljongen och skrider sedan genom
»uchi roji», inre trädgården, till det
reguljära terummet. Processionen skrider sakta
fram, ty det fordras av varje gäst att ha
ett kontemplativt och inåtvänt sinne,
medan han njuter av landskapssceneriet i den
lilla, naturen återgivande trädgården,
vilken kort före ceremonien är omsorgsfullt
ansad och nydränkt med vatten för att ge
en trogen bild utav naturens skönhet i ett
daggdrypande morgonlandskap. Ingenting
får dock på minsta vis antyda ett
konstmässigt ordnande, utfört av människohand.
På de oregelbundet formade och utlagda
gångstenarna, vilka alla ha sin symboliska
betydelse och sina särskilda namn, kommer
man fram till den obligatoriska stenlyktan
och »tsukubai», cisternen med rinnande
vatten för gästernas rening och symboliska
befrielse från den yttre världens smuts,
innan de börja den egentliga akten i
terummet. Ej blott händerna utan också
munnen sköljas, därmed antydande en
förberedelse för den själens och tankarnas
rening, som är målet i zen-filosofien.
När gästerna lämna väntrummet, så
avbryta de också därmed förbindelsen med
yttervärlden, lämnande åsido alla
världsliga bekymmer och omsorger. Trädgårds-
stigen, som för över till terummet, är
avsedd att förhjälpa dem till denna stämning
genom landskapets friskhet, som gästerna
erfara i den omedelbara samvaron med
naturen. I vissa fall torde trädgårdsstigen
icke vara mer än 20 fot lång, men man
väntar av gästen, att när han kommit till
andra ändan av stigen och är färdig att
inträda i själva ceremonirummet, så skall
han vara fullt förberedd och mottaglig för
det estetiska nöje, som utvecklas i
terummet.
Gästernas egen fotbeklädnad får ej
användas, förrän de tagit farväl av värden
och sällskapet brutit upp. Varje gäst måste,
för att följa trädgårdsstigen, byta ut sina
skor mot ett par »zori», sandaler, ty den
heliga mark, som trädgårdsstigen anses
vara, får icke trampas av skor eller tofflor,
som äro behäftade med den yttre världens
smuts. Då gästen inträtt i
ceremonirummet, placeras sandalerna tätt utanför den
lilla, låga dörren, genom vilken han på
knäna kryper in i rummet, som
naturligtvis på inga villkor får ohelgas genom att
gästerna behölle sin fotbeklädnad på där
inne i det allra heligaste. Utanför denna
dörr ställde också forna tiders krigare
ifrån sig sina svärd. Svärdet anses
symbolisera samuraiens själ, och dess plats är
högt i anseende. Att krigarna lade bort
sina svärd och övriga vapen, innan de
beträdde terummets helgade och fridlysta
område, var ett yttre tecken på att de
avsade sig ali oenighet, hat och strid för att
någon kort stund njuta av frid, vänskap,
enighet och brödrakärlek.
Härmed äro vi inne på frågan om
te-ceremoniens etiska betydelse och etiska
inflytande. Det etiska motivet synes också
ha varit det förhärskande hos den-berömde
härföraren Hideyoshi, då han, såsom en
protest mot tidens dåliga böjelser, lät
införa teceremonien bland de råa och
stridslystna krigarna, vilka han ville höja till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
