Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Fulheten. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Fulheten
Bondkvinna. Oljemålning av Vincent van Gogh.
läst 1700-talskritiker (Descamps) fastslog,
att det var Rembrandt som »fördärvat
måleriet i sitt fädernesland». Han var en
slät tecknare, det vackra träffade han
endast händelsevis, och för övrigt var han
enligt denna uttolkare lika berömd för sin
girighet som för sin talang. Som nära nog
alltid övergick det estetiska missnöjet till
moralisk forkastelse. Rembrandt
framställdes under 1700-talet som en underhaltig
karaktär. Vi hava ännu i dag bevis på
livskraften i denna föreställning, att en
konstnär, som avviker från det
ideal-estetiska, är en ganska misstänkt figur även i
sedligt avseede. När Lenström år 1836 gav
Sverige en översikt av konstens historia,
fann han, att rörande Rembrandt intet
mer behövde läras än att han »stiftade den
skola som blev en slavisk avtecknare av
den lägre naturen».
Men vid denna tid hade dock en ny dag
randats för Rembrandt. Romantiken, som
bröt den klassiska linjen, uppfattade hans
storhet, liksom den inom dikten uppfattade
Shakespeares. Därtill hjälpte romantikens
nyupptäckt av den medeltida konsten.
Rembrandt var för denna tid en senfödd
gotiker. Det gotiska var vittfamnande, det
var en värld, där upphöjt och lågt trivdes
sida vid sida. På den gotiska domen, som
nu åter blev sinnebilden för den
uppåtsträvande människoanden, kravlade chi-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
