Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Götaplatsen i Göteborg. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
beställning på en stor fontän att betalas
med medel ur Charles Felix Lindbergs
donationsfond (för Göteborgs förskönande).
Terrängen jämnades, terrassmurar klädda
med rustikakvadrer av Fjäråsgranit
sträcktes, trappor klättrade i pompösa rytmer
upp mot höjdpartiet i torgets fond.
Konstmuseet restes med en dominerande fasad
av det i Göteborgs nyklassiska tid vanliga
grågula teglet, som nu åter kom till heders.
Idéen med den solgenomströmmade
log-gian fick tyvärr övergivas, då museet för
de byggnadsmedel över vilka det förfogade
måste ha utställningssalar och ej kunde
nöja sig med ett hus som till en tredjedel
bestod av friluftshallar — i det omarbetade
»Ares»-förslaget hade man räknat med att
kunna ge museet en bakre byggnad och två
flyglar inneslutande den stora gård som
genom arkaderna skulle öppna sig mot norr.
De tre öppna mittbågarna i museifasaden
måste av praktiska skäl bommas igen. Då
och då har i kritiken över platsen
önskedrömmen att få dem öppnade gjort sig
påmint. Museets arkitekter, Arvid Bjerke och
Sigfrid Ericson, hade alltså tvungits att
offra ett motiv som varit en av
huvudpoängerna i deras slutliga tävlingsförslag och
att ge museets nordsida en likformig räcka
av sju stränga bågar, flankerade av stora
obrutna ytor. Måhända har man haft fog
för anmärkningen att förhållandet mellan
bågar och arkadpelare kunde ha varit
säkrare avvägt. Men, särskilt sedan den
röd-skära puts, som arkadväggen beklagligtvis
kom att erhålla då byggnaden
färdigställdes, blivit avlägsnad, verkar museifasaden
med en tung och kärv myndighet som har
någonting romerskt. Vi äro hos oss ej
bortskämda med sådana mått och med en så
renodlad vilja till monumentalitet.
Tvivelsutan har dess osmyckade, liksom
tidlösa allvar varit en god förutsättning vid
det fortsatta utformandet av Götaplatsen.
Det är tack vare Konstmuseet som torget
vunnit och bevarat en monumentalitet
som stått sig i alla skiften hitintills och
som knappast äger ett motstycke i nutida
nordisk stadsbyggnadskonst. Och vi kunna
bläddra i häftet från 1920 och se efter om
vi bland dess bilder kunna hitta en
musei-fasad som med monumentalitet förenar
en så neutral hållning som denna, en
hållning som en tidsenlig arkitekt från
1930-talet kunnat acceptera som basis för en
samverkan. Fordrande och dominerande är
den, det kan ej förnekas. Och lösningen av
frågan om samverkan måste självfallet bli
den att man undvek konkurrens i mått
och former. Konstmuseets arkitekter själva
hade emellertid oförsiktigheten att upprepa
det stora bågmotivet, visserligen endast i
form av blindbågar, i Konsthallen, som
förlagts till höger och framför museet som en
fristående flygel. Denna byggnad torde dock,
när murgrönan växer upp och spinner sig
över dess fasad, ej komma att inverka
väsentligt på torgbilden.
Visserligen gingo göteborgarna sommaren
1923, trots en berättigad stolthet över en
sällsynt instruktiv och välordnad
utställning, icke i något glädjerus. Regnet som öste
ned, och publikfrekvensen som rättade sig
efter klimatet, lade en dämpare på varje
tendens till övermodig fröjdfullhet. Men
den tid som följde på utställningen blev
ändå »en dagen efter» med mycken onödig
»Katzenjammer». Götaplatsen blev ett
olustens hemvist. Flaggorna hade firats ned,
fontänens flöden skruvats av, de tillfälliga
utställningsbyggnaderna stodo och skräpade
med fläckiga och trasiga putsytor och
sön-derfrusna gipskapitäl. Konstmuseets salar,
som i brådskan till utställningsöppnandet
ej hunnit få den vårdade inredning ett
museum har rätt att begära, stodo tomma
och väntade på att bli iordningsställda och
fyllda av värdefulla verk. Det hela tedde
sig som ett hem morgonen efter ett
stort kalas med disk, vinskvättar,
cigarrstumpar överallt, med kalla överlevor och
obetalda räkningar. Kvickheter och kritik
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
