Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Götaplatsen i Göteborg. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
’IJSIßßV.
Göteborgs stadsteater.
bofasthet i Stockholm å ena sidan och det
stora bygget i Göteborg å den andra, och,
vad som var ännu viktigare, mellan de båda
makter som med de unga arkitekternas
jargong benämnas »tradis» och »funkis». Det
är ett modernt uttryck i religiös stil att tala
om »helhjärtat» omfattande av en tro eller
åskådning. Det ordet vågar man knappast
använda om Karl Bergsten såsom arkitekt
för Göteborgs stadsteater. Särskilt i
huvudfasaden med dess galleri av asymetriskt
anbragta kolonner och fyrkantiga
oartikulerade stöd framträder vacklandet mellan
den gamla kärleken han ej vill slå upp med
och den nya han oroligt gilj ar till. Den
gamla flamman, traditionen, släpper honom ej
ifrån sig, den nya kärleken,
funktionalismen, tvekar att ge honom handen. När
arkitekten övergivit de representativa
plikterna bland publiken framme vid
Götaplatsen och i sällskap med teatertekniken,
representerad av den — hos oss i varje fall —
oöverträffat skicklige Knut Ström, begivit
sig bort till scenhuset och dess omgivningar
blir han fri från den efterhängsna
traditionen och rör sig dristigt och muntert med
mäktiga volymer och stolta höjdmått.
Teaterns baksida åt Johannebergsgatan visar
en i ali sin kärvhet ståtlig modern
arkitektur, och det höga scenhuset gör en god
fj ärrverkan från alla håll. Stadsteatern är,
trots vad förut blivit yttrat av kritik, en
skapelse av en betydande konstnär och ett
verk som låter se sig. Det inre bjuder på
originella fribärande trappor, vilkas effekt
för ögat borde kunna förhöjas genom en
mera artikulerande målning, och en ståtlig
salong, där man kan vara mindre belåten
med vissa rätt väsentliga enskildheter,
såsom sceninramningen och väggarnas
stor-mönstriga guldgula sammet, men där
arkitekten väl lyckats att kläda den
traditionella radteatern — med två rader — i
modern sakligt vacker form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
