Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Psalmboksfrågan. Av Emil Liedgren - Ett slutackord. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Liedgren
sonliga sätt omsmälter och omformar mycket
av det gamla.
Vad man nu skulle önska -— dr
Björkquist betonade det i sitt anförande i
psalmboksdebatten vid senaste kyrkomöte -—- vore
en ny psalmstil som, för att citera
Björkquist, förmår »säga stora ting med enkla,
adlade vardagsord». Vi behöva psalmister
med engelsk, förnäm engelsk skolning. Av
den enklare anglosaxiska sången ha vi haft
nog och övernog i ofta ganska dålig
översättning. Bland de yngre svenska diktarna av
idag ha flere den osmyckade, sakliga och
just därför så suggestiva form, som hör den
engelska skolningen till. Dessa skalder ha
även nära snuddat vid psalmtonen, sådan vi
nu skulle önska se den förnyad. Särskilt
anmärkningsvärd förefaller deras förmåga att
ur den evangeliska historien upptaga små
konkreta verklighetsdrag och låta dessa
symbolisera en viss aktuell tanke.
Men utöver det nu sagda bör ännu en sak
observeras. Det har överallt i den
protestantiska världen under 1800-talet öppnats
inspirationskällor för psalmdiktningen, som
för de stora svenska psalmisterna 1819 till ej
ringa del voro förborgade. Så kunde
Grundtvig t. ex. ösa ur fornkyrkans grekiska och
latinska hymner, som Wallin, så vitt vi veta,
icke hade någon närmare bekantskap med,
vidare ur den fornengelska, mäktigt gripande
Kristussången och ur senare engelsk
hymndiktning, och tack vare intryck från olika
håll ge psalmen en färgrikare, sakrikare,
konkretare biblisk-historisk prägel än
tidigare 1800-talsskalder med deras vanligen mera
abstrakt-retoriska och nyhumanistiska
stilideal. Den, som vill ha ett intryck av dansk
psalmstils egenart, kan läsa Hans Brix’ lilla bok
»Tonen fra Himlen» (1911) och lägga märke
till de skönhetsvärden som där framhållas.
Men den efter Wallins tid återställda tyska
kyrkopsalmen från 1600- och 1700-talen har
också rika skatter att bjuda en förnyad svensk
psalmbok. Dessa ha även i icke ringa
utsträckning tillgodogjorts i Nya Psalmer 1921 och
i varje fall vunnit en ganska varm
uppskattning hos kyrkomenigheten. Att översätta
barocktidens psalmer för nutidens bruk är
givetvis en svår konst, som kräver både tid
och smak. Stundom har man gjort gällande,
att översättningar endast ytterst sparsamt
borde förekomma i psalmboken. Ej minst ur
ekumenisk synpunkt är det dock önskvärt,
att de olika kristna kyrkosamfunden ha en
del av sitt bästa stoff gemensamt. Om värdet
därav erinrades man vid den allmänkyrkliga
världskongressen i Stockholm 1925.
ETT SLUTA C KO RD
Av FREDRIK VETTERLUND
En sommardag på stranden.
Nu sjunger det i min själ.
Det sjunger, min strand, som stormen slet, din vilda enslighet.
En sommardag på stranden.
Ej spår av mänskor mer.
Och stormen och livet ha gått förbi, och själv är jag gränslöst fri.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
