Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
relse, som tvungits att bita från sig med det
anfallna djurets ilska. Denna medkänsla har
dock icke fått vara med vid teckningen av
Tjuröborna: en osentimentalare bok än denna
torde icke finnas på svenska. Författarens
vrede gäller allmänmänskliga lidelser och
dårskaper; ibland stegrar sig ändå ens
rättskänsla mot att han valt att demonstrera dem
på människor som fått sitt liv vanställt
genom exceptionellt ogynnsamma yttre
omständigheter — även om givetvis lytena hos
sådant folk framträda med mera effektfull
tydlighet än annars. Emellertid — under
läsningens gång blir Tjurö så stort och väldigt,
att talet om grymhet får föga mening. Ön
får dimensionerna av en värld i plåga och
yrsel — av världen utan nåd, överantvardad
åt de makter som bo i stormen.
Elin Wägner har liksom Gustaf Hellström
valt till romanhjälte ett samhälle, som är en
mikrokosmos; det heter Gåtatorp, ligger mitt
i Småland och består av en kyrkby och en
snickerifabrik. Liksom Gustaf Hellström låter
hon sitt samhälle genomleva en akut kris, som
äventyrar dess grundvalar och skakar fram
i ljuset dess innandömen av dolda konflikter
och hämmade lidelser. Och liksom Gustaf
Hellström har hon konstrikt lagt in sina
egentliga motiv i ett livligt och invecklat,
även i yttre mening starkt spännande
händelseförlopp. Inbördes påverkan är utesluten som
förklaring till dessa parallellföreteelser, som
i bägge fallen lämna nya drag åt
författarskapens fysionomier; hos två berättare av
Klios särskilda nåde kunna de kanske fattas
som varsel om hur tiden håller på att forma
romankonsten. Annars är det lång väg
från Tjurö till Gåtatorp. Det fanns en kyrka
på Tjurö också, men Vår Herre hade icke
mycket att säga till om där: den unge
moderne prästen står i boken som en
representant för idealitetens maktlöshet — han kan
lika litet vinna Tjurö åt Guds Rike som hans
hunsade och förkomna företrädare kunde det.
Elin Wägners roman handlar däremot om
hur Guds Rike kommer till Gåtatorp —
visserligen under skräck och bävan, och som
en besittning det också framgent måste
kämpas om varje dag.
En gång förut hade Gud uppenbarat
sig där: det var då samhället blev räddat
ur spritdoftande försoffning genom den
väldige prästen Crusimontans väckelserörelse. Nu
har traditionen från Crusimontan stagnerat
och förpestats: en symbol därav blir hans
sista ättling, den skönhetsdyrkande lärarinnan
Regina Montan, som skyler sin vilsna åtrå
i dimbildningar av förljugen estetik och
lapptäcken av sublima citat. Hon är en av de få,
som består Gåtatorps unge kyrkoherde den
förståelse han behöver för sin modernt
humana förkunnelse (Elin Wägner har inte låtit
honom studera den modernaste svenska
teologin!) I själva prästgården är utrymmet delat
mellan kyrkoherdens själavård och de högst
profana frälsningsmetoder som utövas av
hans maka med. d:r Udd, en klipsk och varm,
spjuveraktig och handlingskraftig
Elin-Wäg-nerkvinna med ogenerat
naturvetaretemperament; »förståelse» skulle vara lösen där också,
men den är allt svårare att uppehålla mellan
två ärliga människor, som träffat var sitt val.
Så står det till med Kyrkan; det är lika
illa ställt med Snickerifabriken, samhällets
stolthet och livsvillkor. Den gamla
hantverkstraditionen, representerad av verkmästare Le
Fort, har tappat anpassningen efter behoven
och förött sig på meningslösa konststycken;
och depressionen har blivit den gamle
disponentens slentrianmässiga ledning
övermäktig; man väntar besök av Bankdirektören,
som skall avgöra fabrikens och samhällets
öde. Det är kvavt i Gåtatorp, och
människorna gå i ångest. Katastrofen utlöses av att
statspolisen blir kallad till samhället,
egentligen på falskt alarm; men andra ting än de
stulna isterbandens öde avslöjas av kriminal
-överkonstapel Språng, det fredliga och
profana rättssamhällets uppdagare (hans
personliga tjuskraft erinrar om Lörd Peter Wimsey
hos Dorothy Sayers, men han är mer
övermänskligt skarpsynt än någon
mästerdetektiv i speciallitteraturen). Var Språng drar
fram, blir det storvädring av Gåtatorps
innandömen: gamla forsyndelser och ovanor
bli exponerade i pinsamt nykter morgondager.
Och på ett håll blir det tragedi. Den unge
funktionalistiske möbelarkitekten, Le Forts
son, hade inte orkat hålla uppe sin tro och
sin lycka vid hustrun-kamratens sida mot
vantrivseln under småsinnets och misstrons
anlopp; nu blir han ertappad nattetid på väg
från Regina Montan. Hans hustru, som väntar
deras barn, förstår: på morgonen har hon
tagit veronal. Hon är Hedvig i Vildanden;
hon har tagit på allvar vad Regina,
Ekdahls-naturen, deklamerat för henne, älsklingseleven:
Jag älskar äran,
min själs begäran
är blott att dö utan blek förfäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
