Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Almbcrg & Preinitz.
Hustrun. Maria S ch ildknecht som Johanna.
Maria Schildknecht som gammel mora och
Helga, hustrun—Märta Ekström. Det är med
saknad man hör, att den gedigna
konstnärinnan Maria Schildknecht skall lämna
Dramatiska teatern. Auktoritet och äkthet finnas
hos denna vederhäftiga skådespelerska, vare
sig hon skildrar det onda —- hennes
Lagmanskan i Strindbergs Advent kan aldrig
glömmas av dem som såg den — eller det
goda, som här i stycket, där hon är ett
uttryck för den sedliga
världsordningsuppfattningen i bondeklassen.
Luften i Hustrun är laddad av hat och
brunst, och både Johanna och Jakob ana,
hur det står till. Efter en morkulljakt
in-bäres Jakob, träffad i bröstet av ett
hagel-skott. Alla tre männen äro ute på skytte,
men Jonas hade ej vågat utföra sitt dåd, utan
Mickel hade klämt till och då blivit sedd av
Jakob. Såret visar sig ej så farligt, och för
att rädda hustrun, om vars skuld han nu var
säker, påstår Jakob, att det var ett
vådaskott. Och Helga blir så gripen av detta
ädelmod, att hon anger sig själv.
Med skarp och klar psykologi äro alla
tecknade, och vad Helga beträffar är omvändelse
här det rätta ordet, ehuru ett religiöst
moment ej tycks ha ingått. Kanske var Helga
något väl andfådd, men hur ursprungligt
ond hon än var menad av författaren,
var det väl litet för ansträngande att arbeta
på avdagatagandet av en älskande make. I
huvudsak var hon, som just kan ge det
fransmännen kalla peuple, det ursprungligt
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
