- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
120

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

Arnold Sjöstrand—Drömmaren. Elsa Widborg—Skökan.

Fot. Almberg & Preinitz.

Innanför grindarna.

»Man and Superman». Här i pjäsen betyder
emellertid det härskande könet mankönet,
och Dick Shale— Åke Öhberg var så trevligt
tvärsäker och såg, liksom sin hustru Angela—
Karin Ekelund, så oförskämt bra ut, att man
applåderade hans manliga härskartyp. Vad
är det som gör att man på teatern, som
dock alltid har en majoritet av damer, så
frenetiskt applåderar den sortens herrar? Men
när man sedan betraktar Angela,
livsbejakande och fager, kommer man att tänka på ett
orientaliskt visdomsord: »Från aftonen till
morgonen härskar hustrun över sin man.» Ja,
hela frågan påminner om den europeiska
jämvikten; den blir aldrig definitivt fastställd.

Stycket var obetydligt, men rätt många
lustigheter sades. Ypperligt spel presterades
av Elsa Widborg, som var feministisk i detta
ords alla bemärkelser och så mager, att hon
föreföll konkav både framtill och vad
märkligare är också baktill. Hon dementerade det
mefistofeliska ordet »je mehr Fleisch, je mehr
Sünde».

Kommer inte nu snart en genial förnyare
på det teatertekniska området och upptäcker,
att man genom att sätta lampor omedelbart
intill rampen kan få en tydligare och mera
verkningsfull scenbild; och så att mimiken,
som vid sidan av ordet är det viktigaste på
scenen, bättre kommer till sin rätt. Sean
O’Caseys Innanför grindarna med dess
ledsamma belysning —- teatern föreföll skum
som ett vindsrum — framkallade dessa
tankar. Härpå svaras det kanske: stycket är ett
slags drömspel, och i drömmen ser man ej
tydligt och skarpt. Då får man väl ge sig och
hoppas, att ej alltför många direkt mot
formklarhet, dramatiskt sammanhang, stegring
och spänning riktade stycken skola tillkomma
eller att de åtminstone icke uppföras. Jag
vet ej, hur många pjäser avsedda att
uttrycka livets trasighet och trasslighet en s. k.
konstnärligt ansvarskännande teater måste
komma med under säsongen.

Författaren O’Casey är irländare och har
förut här i Stockholm fått sitt genompessi-

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1936/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free