Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Språket som livsform. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjal m ar Lindroth
med —• alltefter ålder, kön, samhällsklass
o. s. v. Den ene drar till med en svordom,
en annan använder ett eufemistiskt sabla,
och en tredje — mest bland damer —
säger hemskt (stiligt). Denna utarmning
innebär också, att de ofta distinkta
gränslinjer mellan ordföreställningar och begrepp
som kunna finnas i det överindividuella
systemet, och där bildar liksom ett fylligt
mönster över hela språkets område, hos
de enskilda på många punkter antingen är
utsuddade eller i upplösning. Det är många
som inte använder ordet hult. Det är inte
det samma som hind. För dem som vuxit
upp med båda orden, har vartdera sin
»ruta» (dessa kan gripa över på varandras
områden). Men rutan hult har för oss andra
upplösts, rutan lund har nog i stället brett
ut sig. — Det är icke riktigt att säga, att
eng. you är än=sv. ni, än = du\ ty det
är ett obrutet fält som griper utöver både
du och ni — och Herr
Generalkrigskommissarien.
Jag har talat om rutor i ett mönster.
I själva verket kan man, när man vill
söka få ett grepp på »det stora systemet»,
just använda en bild av ungefär det slaget.
Man kan tänka sig språket såsom ett stort
nät av maskor, som så att säga reflekteras
i de enskilda hjärnorna, men med olika
fullständighet och olika tydlighet i olika
hjärnor. Ja vi får nog tänka oss flera nät,
med olika mönster lagda över varandra:
ordförrådets system, böjningssystemet,
ordföljdssystemet o. s. v. Det är med ett
komplext system vi har att göra.
Hittills tycks språket alltså väl fylla de
anspråk som ställts på ett sociologins objekt.
Men så var det påståendet att varje socialt
(sociologiskt) system just såsom
överindi-viduellt utövar ett ofrånkomligt och starkt
tvång på individen. Ja nog får vi medge,
att vi äro hårt bundna av vårt språks
system. Bästa sättet att utförligt och
åskådligt visa detta, är att ta fram ytterligare
ett antal konkreta exempel (ord och ut-
tryckstyper) ur vårt svenska språksystem,
visa att de verkligen har funktioner just
inom ett system, och att deras »makt»
över vårt språkliga gestaltande inte kan
vara någon annan än den hävdvunna
traditionens. Detta sista åter visar vi ofta
bäst genom att se oss lite vidare omkring:
ibland genom att ådagalägga hurusom det
nuvarande uttryckssättet ofta ersatt ett
äldre, ibland genom att göra jämförelser
med andra språks system.
Vi börja med ljudläran. Varje slutet
språksamfund använder bara ett visst,
ganska ringa antal språkljud och
ljudförbindelser. Jämförelse med andra språk
visar lätt, att många andra ljud än våra
tagits i bruk i språkligt syfte; vi svenskar
har inte nu de med th tecknade ljuden i eng.
thing, jather, eller w (det finns i dialekter),
eller ljuden i tyska zahn, fiferd, i franska
jour, eller ens det egendomliga ^-ljudet i
danska gade. Har sådant något med
vår andliga typ, vår »folksjäl», att göra?
Detta vore en djup inre motivering. Man
har nog ibland varit benägen att påstå
sådant: märk danskans »bløde Lyd» (gade),
tyskans hårda konsonantförbindelser m.m.
Men då tänker man kanske mera på att
vissa slags ljud är särskilt vanliga i ett
visst språk. Och likväl är sådant ofta
godtyckligt. Man kan gentdäremot redan vilja
andraga, att ett litet barn utan minsta
svårighet tillägnar sig vilket språk som
helst såsom modersmål. Vi böra också märka
att vi själva förr haft vissa av de ljud som
vi nu finna främmande: th, w. Dessa
fakta får å andra sidan inte driva oss
att helt förneka det nyss ifrågasatta
sambandet mellan ljudskick och folklynne: ett
litet barn är ännu anpassningsbart med
avseende på sin »livsform»; även som vuxna
kan vi visserligen leva oss in i ett främmande
språk, men den verkligen praktiskt
språkbegåvade känner nog då som om han
andligen i viss mån måste ömsa skinn,
bättre: lägga om själva sin psykiska in-
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
