Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Språket som livsform. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språket som livsform
ningsmoment som sammanhänger med att
ordföljdstyper stabiliseras, standardiseras,
mekaniseras. De (av inre skäl) vanligaste
segrar över ovanligare, även där dessa
bättre svarar mot tankeföljden. Vi får en
normalordföljd, olika i olika språk. Vi har
nu typerna: han kommer snart, jag hoppas
att han snart kommer (jag hoppas han kommer
snart kan dock brukas i friare tal); jag
skulle vilja att den här saken snart bragtes
till ett slut (omöjligt på annat sätt; det hela
är skriftspråk); men på tyska: Ich möchte
gern, dass diese Sache bald zu einem Ende
geführt werde. Detta är välkänt. Också vi har
varit på väg att smittas ned av denna
ordföljd. Nu kan här ett par frågor göras: i. Är
denna standardisering det just för tysk
(skolad) tanke naturliga, eller innebär det, när
det är fråga om invecklade sammanhang
eller satser med många element, ett formellt
ok? 2. Är det inte i varje fall för mottagaren
en allvarlig olägenhet att på detta sätt
nödgas lämna en lucka för en så viktig satsdel
som verbet, sj älva kroken på vilken han måste
»hänga upp» alla de andra? Dessa svävar
ju i luften! Svar: Jag avhåller mig från
ett svar på den första frågan i annan
mån än att jag uttalar en tro att denna
satstyp tvingat tysken att i ett fast grepp
sammanhålla fler tankeelement än en
svensk, eller ännu mer en fransman,
vanligen behövt. Och detta har kanske varit
en »skola». Men klarheten har nog ibland
blivit lidande — och då också
lättfattligheten, även för tyskar. Därmed är svaret
givet också på den andra frågan.
Låt oss nu till utgångspunkt för en kort
reflexion ta uttrycket Jag kommer ihåg
(en sak)\ Detta måste ha betytt något
annat förr: inte är det »jag» som »kommer»
i någons håg. I vems håg? Uttrycket lydde
tidigast: Mig kommer (en sak) i håg,
alltså i hågen åt eller på mig. Personen
framställes alltså egentligen som indirekt
drabbad av någonting. Likadant förhåller det
sig vid hela rader av uttryck. Mot forn-
språkets mig törstar, mig drömmer svarar
senare jag törstar (eller är törstig), jag
drömmer o. s. v. På isländska heter det
alltjämt mig dreymir. Där heter det också:
Vedrid (ackusativ) eller vedrinu (dativ)
lyg-nir, »det» lugnar (för) vädret (objekt!) —
svenska: vädret lugnar; hjer lykr sögunni, det
är slut för sagan, svenska: här slutar sagan.
Vad har skett? Det som förut tänktes
såsom drabbat, kännes nu som handlande
subjekt — ofta bara kvasihandlande
utgångspunkt. Den pil varmed man skulle
kunna ånge handlingens riktning, har
liksom vänt om udden. Detta innebär en
genomgripande omläggning främst av det
psykiska förloppet självt! Drivkraften?
Den har väl varit mer än en. Där det
»drabbade» varit en person (eller annat
levande väsen), har denna alltmer röjt
benägenhet att tränga sig fram såsom
»huvudled», och såsom utgångspunkt, d. v. s.
uppfattats som subjekt. Personen hade ju
redan denna position i alla de otaliga av
ålder »personliga» konstruktionerna. Samma
procedur har genomförts när det äldre mig
hade beretts tillfälle nu viker för jag hade
beretts tillfälle. Sedan har just dessa fall, där
en person varit engagerad, dragit med sig
även dem där satsen rörde sig om »sak»,
inte om person: vi säger Sagan slutar —
själv så att säga! Men detta sammanhänger
också med en annan genomgående tendens
i språkutvecklingen: alltmer behandlar vi
»saker» precis som personer: Inte bara Jag
står på golvet, hästen står i stallet, utan
boken står på hyllan, annonsen står i
tidningen, saken står ganska illa o. s. v.
Förskjutningen har till en del skett steg
för steg.
I mer primitiva kulturtillstånd träffas
alltid ett stort mått av åskådlighet i
tanken. E n linje i kulturmänniskans
tankeutveckling är nu just den, att
åskådligheten, delvis i samband med ökat
tanketempo, viker för ett tillstånd där vi »ser»
allt mindre i vårt inre när vi språkligt ut-
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
