Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Språket som livsform. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språket som livsform
med det klart manliga, annat såsom mera
släkt med det kvinnliga. Men när denna
uppfattning var på väg att avtrubbas, grep
rent formella likheter mellan orden in och
korsade grundlinjerna och bragte in den
oreda med avseende på genus som vi sedan
finner i historisk tid. — Men denna min
skiss av genusutvecklingen innebär en
våldsam förenkling av invecklade
procedurer.
Till sist ger också det s. k. ordförrådet
högst viktiga upplysningar om livsformen
i ett språksamfund. Också ordförrådet företer
nämligen en struktur. Lite var har vi
praktisk erfarenhet av hur svårt det kan vara
att vid översättning från ett språk till ett
annat finna verkliga motsvarigheter. Detta
vittnar om att föreställningarna och
begreppen i ett visst samfund inte är
allmängiltiga. Vi har att tänka oss att de begrepp
—• jämte tillhörande benämningar —■ som
hör till samma område, och som där är
sidoordnade, har sina gränser bestämda:
utanför gränserna för ett begrepp (jämte
dess benämning) vidtager ett annat. Låt
oss ta de estetiska begreppen: skön, vacker,
söt, förtjusande o. s. v. Eller de etiska: god,
snäll, rättfärdig, en bra människa. De
nämnda ordföreställningarna utesluter varandra
icke helt, de kanske delvis täcker varandra,
men de är icke identiska. Vår språkkänsla
säger ifrån när ett ord är »oriktigt» brukat.
Men vad vill här »riktigt» säga?
Fortfarande bara: i överensstämmelse med det
konventionella språkskick som vi övertagit.
Detta avgör alltså i hög grad hur vår
begreppsvärld ter sig, ja i nästan allt där inte
det utifrån oss tillförda är entydigt. Det
kan också vara så, att vårt ärvda språk
saknar vissa begrepp -f ord som ett annat
språk har, begreppskartan i detta kan inte
utan vidare läggas på vår, begreppsrutornas
gränslinjer går på annat sätt. En tysk
säger t. ex. om en princip eller en idé, att
den sich auswirkt (i den eller den formen),
d. v. s. ungefär: realiserar sig fullt ut ei.
dyl. Han har också sitt hoffentlich liksom
dansken sitt forhaabentlig; vi har haft
för-hoppligen, men måste numera foga ihop
flera tankeled: (såsom är att hoppas ei. dyl.).
En skåning kan säga att någon uppsvarar
t. ex. mot en vänlighet; men själv har
jag-ingen motsvarighet. Våra dialekters
begreppskartor har likaledes alla sina
särdrag. Försök att på svenska återge den
eftersträvansvärda sinnesförfattning som
latinet uttrycker med serenus, serenitas
(franskan har serein och engelskan serene).
Märk: det är inte betydelselöst för hela min
psykiska inriktning om jag fångar och
fasthåller detta begrepp.
Men förskjutningar sker också här.
Kommer en punkt i systemet i rubbning,
kommer lätt det hela på glid, tills en
stabilisering sker i nytt läge — precis som vid
språkljuden; de samhöriga orden spak,
snäll, beskedlig har alla fått en annan
innebörd mot förr, då de åsyftade resp. förstånd,
andlig livaktighet och rejälhet; och
delvis har de väl vid ändringen berott av
varandra. — Det kan vara ett lånord som
kommer in. Också då kan det först bli lite
oreda. Eller vi kan utan större rubbning ta
emot såsom nya både ord och begrepp
utifrån; meditera utgör ett exempel. Hur skulle
vi nu kunna reda oss utan intressant? Det
har blivit ett kärl med allehanda slags
innehåll. Vi döljer vår fattigdom på
nyanserade uttryck bakom ett som blivit rätt
blackt; allting är ju »intressant».
Det oss givna begrepp-ordsystemet
trycker ofrånkomligt alltifrån det vi börjar
tala sin prägel på oss. Vi känner uttrycket
»språkets makt över tanken». Det härrör
från en boktitel av Es. Tegnér år 1880.
Det är kanske bättre att nu, efter den
här givna framställningen, med en liten
modifikation tala om »det redan formades
makt över det som just skall formas».
Liksom tanke och språk långsamt
utvecklats under ständig växelverkan, är de nu
ett slags siamesiska tvillingar. De är i allt
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
