Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Albert Nilsson. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Nilsson
dom som skulle ha knäckt de flesta
var hans av naturen starka och i övrigt
helt friska kropp. I själva verket skall
Albert Nilsson aldrig ha haft någon
annan sjukdom än sin lungsot. Han var
och verkade inte sjukling, med en
sjuklings klagan eller resignation, utan en
frisk människa, som snarare av tillfälliga
än av permanenta orsaker hade fått inta
sjukbädden.
Det är heller inte nödvändigt att söka
något hektiskt i den vitalitet som var ett
så påfallande drag i Albert Nilssons
intellektuella habitus in i det sista. Han var
inte vital på det forcerade sättet eller
överhuvud taget i det rent yttre
umgängessättet, men han hade en sorts fint sving i
tankegången och en intressets livaktighet
som gjorde varje samtal med honom
stimulerande. Hans håg att forska och veta
var aktiv ända in i hans sista
levnadsveckor, och hans forskning var alltid
förbunden med tänkande över det som han
skaffade fram vetande om. Det blotta
fastställandet av insignifikativa fakta
sys-lade han inte med. Som vetenskaplig
författare var han f. ö. mycket hindrad av
sin sjukdom, som tvingade honom till vila
de flesta av dagens timmar, men de
timmar han arbetade hade han en hjälp som
vetenskapsmän inte alltid har, i sin
lätthet att gripa ett problem och överblicka
ett stoff och i sitt rika, hållfasta minne.
Saker som andra skulle ha fått utarbeta
med en hel patiencelek av
anteckningslappar framför sig skrev han ner nästan
utan föregående notifikation. Den lätthet
han hade att snabbt och distinkt förstå
det han läste var imponerande, mest
naturligtvis då det rörde svårbenade abstrakta
saker. Man kan säga att detta var en
begåvningssak. Naturligtvis. Men på något
sätt var det också en karaktärssak. Albert
Nilsson läste med lojalitet, för att få veta
vad en författare menade, inte för att få
triumfen att upptäcka att han hade menat
fel. Utan tvivel var den lojaliteten en
hjälp för honom att förstå.
Albert Nilssons lojalitet var en
utpräglad egenskap hos honom. Känner man
ordinära vetenskapsmäns själskval då det
gäller att »citera», så fäster man sig vid
ett sådant drag som att Albert Nilsson i
en av sina mest uppmärksammade och
ny-orienterande böcker ger hela äran av
nyorienteringen åt en föregångare, som i en
grumlig samling betraktelser hade
framlagt några ytterst blandade synpunkter på
sitt ämne, synpunkter som det hade varit
lika naturligt att kritisera och förlöjliga
som att sovra, rena och delvis rädda, utan
att ens själv ta äran åt sig för saken.
Inte heller fann man i Albert Nilssons
vetenskapliga prosa de så vanliga
uttrycken »såsom jag nu skall visa», »såsom
jag har funnit», »såsom man märkvärdigt
nog förut icke har observerat» etc. etc.
Han skrev inte vetenskap för att
ängsligt »speciminera» eller för att slå ihjäl,
respektive överglänsa -konkurrenter, utan
för att ge besked om ett ämne som
syntes honom värt att ge besked om.
»Populärt» eller »fackvetenskapligt»: det hörde
också till dessa termer och distinktioner
som han stod över. Finns det vare sig i
vetenskapen eller i populärvetenskapen
något annat sätt att skriva än sant och klart
och med angivande av vad som är andras
del i upptäckterna? I varje fall tycktes
det för Albert Nilsson inte finnas det. Han
skrev tidningsrecensioner i dagspressen och
uppsatser i facktidskrifter i helt och hållet
samma stil. En egenhet som man fäste
sig vid den tid han var recensent var att
han ofta hade artiklar utan avslutning.
Rätt som han höll på, slutade han. Det
berodde givetvis på att han inte kunde se
några skäl att fortsätta längre än han hade
något att säga. Hans skrivstil liksom hans
handstil liksom hela hans uppträdande var
mer absolut flärdfritt, än kanske någon
jämförbar människas. Det hindrade inte att
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
