Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Albert Nilsson. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Nilsson
I en liten ungdomsdikt som han en gång
publicerade finns det en strof:
Ödsligt och trött och dött är allt,
jorden mörk som ett fängelse,
över en världs förgängelse
stråla stjärnorna kallt.
Det är den naturvetenskapligt orienterade
pessimismen från då seklet var ungt, men
rimmen är från Viktor Rydberg, något i
diktens andra strofer f. ö. också från
Fröding, och möjligen påminner ett drag om
Vilhelm Ekelund, som torde ha varit den
ende av de moderna författarna som Albert
Nilsson mera personligt och starkt
intresserade sig för; hans gebit var annars den
äldre och klassiska litteraturen. Vad Viktor
Rydberg beträffar, så fanns i Albert
Nilssons idealism, sådan den var och kanske
framför allt sådan den blev, mycket av
honom. På de senare åren har man i
Sverige på teologiskt håll tagit sig samman
för att äntligen ge Viktor Rydberg svar på
tal och återigen hävda en »kristendom» som
inte har med »idealism» att skaffa. Det
kan utan indiskretion sägas att Albert
Nilsson i den frågan stod på Viktor Rydbergs
sida, vilket inte hindrade att han med
hela sin objektivitet och sin lojalitet —
väl också sitt naturliga intresse för
teologiska spörsmål — försökte sätta sig in i
den andra sidans fundamentala argument
och visade stor aktning för ett av de
hithörande teoretiskt grundläggande
arbetena.
Kanske var det en
Viktor-Rydbergs-påverkan hos Albert Nilsson att den största
av de bokplaner som han ända sedan sin
tidiga docenttid hade hyst och länge höll
fast vid var att skriva en »Djävulens
historia», ett ämne. som Rydberg på sin tid hade
planlagt och övergivit. På senare år
fångades han mycket av Homerosfrågan och
tycktes, själv god klassiker som han var,
ha tänkt ta till orda i den, framför allt
rörande problemet om det var möjligt att
författa så stora dikter som de home-
Albert Nilsson med sin
dotter. Omkring i 9 2 o.
riska utan skriftens hjälp. I Davos 1930
låg han mest och läste Homeroslitteratur,
men det kom sedan nva undersökningar
till, som kanske rubbade hans cirklar eller
komplicerade problemet så att han fick
uppskjuta det. Sista året studerade han
huvudsakligen kristologi, i anslutning till
Grönbechs och Rudolf Ottos nya böcker i
ämnet. Genom sin filologiska och
teologiska skolning kunde Albert Nilsson följa
facklitteraturen i dessa ämnen även i dess
detaljer. Som litteraturhistoriker var han
själv fängslad av evangelierna som ny, unik
litterär genre i världslitteraturen och fann
det betraktelsesättet ofta försummat bland
kommentatorerna.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
