Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Albert Nilsson. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
I egenskap av professor hade Albert
Nilsson till uppgift att vara både vetenskapsman
och lärare. Som lärare gav han mest vid
de s. k. seminarieövningar där elevernas egna
uppsatser diskuteras. Han satte armbågen
mot bordet, fällde ner sin långa, magra
hand vinkelrätt mot underarmen och lät
den svepa i luften som ackompanjemang till
oftast en rikedom av viktiga och friska
synpunkter på det behandlade ämnet,
framlagda med en sorts naturlig, okonventionell
självständighet, liksom om det vore en
given sak att det kunde vara något nytt
att säga även om det som oändligt mycket
var sagt om förut, varvid emellertid är att
märka att Albert Nilsson aldrig jäktade
fram de nya synpunkterna, utan lika gärna
höll sig till de gamla, om han fann dem goda.
Gällde det idéhistoria, så kunde Albert
Nilssons muntliga överblickar i sådana
situationer, särskilt om det var för lärjungar
på högre stadier, bli storstilade. Detta var
en undervisningsmetod för dem som hade
öron att höra och förstånd att förstå, och
det hände kanske att de övriga kände sig
stå utanför och hade intryck av att denne
professors intressen var riktade mera mot
ämnet än mot eleverna. Delvis var detta
intryck oriktigt, och under senare år
betingat av Albert Nilssons nödvändiga
eko-nomisering med krafterna. Det är dock
möjligt att han hade mera nyfikenhet på
idéer än på personer och kunde vara
förströdd gentemot dessa senare, och det är
möjligt att han — liksom det sägs om en
stor förebild: Goethe — inte nödvändigt
behövde räknas till de skarpaste praktiska
människokännarna, ett skrå hos vilket
skärpan f. ö. inte alltid tjänar den för
Albert Nilsson mera naturliga välvillighetens
syften. Att han likväl var en av dem vilkas
omdömen om människor man helst ville
höra kom den som skriver detta att märka
icke lång tid efter hans död. Det hade
uppstått ett intresse för en ett tillfälligt
forskningsfält tangerande person som i Albert
Nilssons ungdom i Lund hade hört till
denna universitetsstads intellektuella
personal, men som sedan dött. Vem, vad,
hurudan var han? Albert Nilssons ungdom var
ju många andra människors ungdom, och,
för ali del, det fanns åtskilliga att fråga.
Men fanns det någon så objektiv? Då en
människa dör, så dör inte bara hon själv
utan också de minnen hon ägt och de
omdömen hon kunnat fälla. Med Albert
Nilsson dog ett starkt minne och en stor
objektivitet, kanske också ett av de försök
som har funnits att praktiskt tillämpa den
åskådning som Thorild teoretiskt predikade:
att i en saks förtjänst ligger dess
väsentligaste egenskap. Ville man på Albert
Nilsson själv tillämpa den småsluga
realistpsykologi som han ibland misstrodde —
fast han långt ifrån saknade spontan
realism och psykologi i sina synpunkter •—
så skulle man kanske delvis kunna säga
att det var av hygieniska, sj älsdietiska
grunder som han så mycket som möjligt
bekämpade vredens affekt och istadighetens
naturdrag, fast de kanske i grund och
botten inte var honom främmande. Detta var
emellertid inte enda skälet, troligen inte
ens det viktigaste. Det fanns i Albert
Nilssons natur en inneboende spinozism,
överskyggande det trotsigare lynne som
hans vänner från tidiga år kunde vittna om.
Då Albert Nilsson var lärare vid en skola
en tid fick han öknamnet — ovanligt
modest som öknamn betraktat — »Psyke». I
själva hans kraniums ädla form, i det
ynglingaaktiga hårfästet, de harmoniska
dragen, den långa och magra, men från
början naturligt smärta gestalten låg
något besjälat, om inte av Psyke så av blond
nordisk Apollo, kanske lite hämmad i
minspel och rörelser i det frusna klimatet.
Tyvärr ger inget bevarat porträtt en
riktigt god bild av hur Albert Nilsson såg
ut. Ville man emellertid av olika drag eller
indicier framkonstruera bilden av speciell
esteticism i det yttre eller hyperförfining i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
