Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vasatidens porträttkonst. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasatidens porträttkonst
Johan Baptista van Uther. Damporträtt.
Tyresö.
bilden av Katarina Stenbock (Torpa). På
Tyresö finna vi i en kvinnlig och en manlig
midjebild de tidigaste exemplen på
porträttkonst i Sverige utanför kungahuset, vilka
hänföra sig till samme stabile, förnämt avvägde
konstnär.
Under denna tid kunna vi även konstatera,
vilket i hög grad är värt att uppmärksammas,
prov på en inhemsk skolbildning. Steneberg
framhåller, att redan Erik XIV hade vid
anställandet av ver Wilt, Ryckx och van Uther
givit bestämda direktiv angående utbildandet
av elever. Att dessa direktiv också efterlevdes
framgår av flera fakta. Det första
lärjungenamn av betydelse, som vi träffa på, är van
Uthers mästersven Holger Hansson, helt
säkert identisk med den konterfej are, som
var verksam vid hovet under 1600-taIets
första fjärdedel. Givetvis har man rättighet
att misstänka, att van Uthers hovstil ärvts
av lärjungen. Lockande är det därför att,
såsom Steneberg gör, framkasta frågan om
hans identitet med den förut nämnda
Bystaseriens mästare. Denne verkade nämligen,
vilket redan framhållits, ej endast som
kopist utan också med självständiga arbeten,
bland vilka det 1616 daterade porträttet av
Carl Bonde på Esplunda är det förnämsta.
Steneberg kommer, efter att ha studerat dennes
biografi och noga analyserat duken, till den
slutsatsen, att vi här stå inför en egenartad
blandning av van Uthers konventionella
hovstil och en kärnfull saklighet, särskilt
beträffande ansiktets återgivande, som utgör
den svenske mästarens självständiga insats.
Ja, i motsatsen mellan den ängsliga
formalismen och denna friska, omutliga saklighet
skulle vi i själva verket för första gången finna
uttrycket för en nationell svensk
porträttkonst. Denna karakteriseras också av
bristande intresse för rumsbildning.
Genom att aktualisera ett antal andra
samtida porträtt söker författaren ytterligare
stödja och utveckla denna tes, som grundar
sig på både empirisk kunskap och god
iakttagelseförmåga.
Den ideella, höviska porträttstilen bibehöll
ju sin karaktär ända in i Kristinas tid. Men
under Gustav II Adolfs period konstatera vi
en viss omsvängning till förmån för en mera
realistisk syn. Kungen själv var emellertid
under sin korta regering alltför upptagen av
administrativa, politiska och militära
spörsmål för att i större utsträckning ägna sig åt
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
