Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Holger Gabrielsen—Sjælen. Thorkild Roose—Mefistofeles.
En Sjæl efter Døden.
Utan spår av något konstlat och salvelsefullt
och dock med en välfunnen ecklesiastik
diktion gav han ett exempel på vad den mest
kultiverade teater kan vara, när det gäller
att ’ipplysa om människan. Och han stod i
särklass som något av det mest fulländade
jag sett på någon teater.
För femton år sedan skrev den mångsidige
kulturkraften August Brunius i Ord och Bild
en särdeles givande artikel om J. L.
Heibergs En Sjæl efter Døden. Jag såg stycket
i höstas på Det Kongelige och begrep, att
man måste läsa det ordentligt och med
eftertanke för att det skall ge sitt
djupsinniga innehåll från scenen. •
Det var då det först kom ut, den 21
december 1840, knappast avsett för teatern men
väckte som intressant litterär produkt dock
ett sådant uppseende, att det redan året därpå
var översatt till svenskan och senare till tyskan
och holländskan. Det är det borgerligt
fili-strösa som gisslas med skorpioner, det
kvalificerat verkningsfulla gissel, varom i Gamla
testamentet talas. Under 1840-talet, det
självbelåtna borgerskapets tid, hade »le bourgeois»
sina skarprättare på många håll. Vi kunna
främst tänka på Daumier. Brackan var
utsatt för romantikens förakt, och man gisslade
de välbeställda personer, för vilka idéer och
andlighet voro hjärnspöken.
Heibergs apokalyptiska komedi tar i första
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
