Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska Teatern i Helsingfors. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erie O l s o ni
vuxen i Helsingfors, ehuru hennes föräldrar
voro rikssvenskar — några år på Nya
teaterns seen som en snabbt uppgående stjärna
— tills ett borgerligt äktenskap tvingade
henne (liksom mången annan lovande
artist) att lämna konstnärsbanan.
Allmänhetens, också den s. k. bildade allmänhetens
fördomar mot den sceniska artistens yrke
voro tyvärr svåra att utrota i detta
provins-betonade land! Ett annat utslag av Oskar
Malmgrens intresse för finländsk teater var
grundandet av »Svenska praktiska
teaterskolan» år 1886 tillsammans med
skådespelaren Robert Saltzenstein. Tyvärr måste
också denna elevskola, som i huvudsak
upprätthölls med herr Malmgrens privata
kapital, upphöra redan efter ett års motig
verksamhet.
Efter dr Grefbergs död 1886 och sedan
Oskar Malmgren samma år på egen begäran
avgått, övertog den omtyckte och
mångfrestande professor Wilhelm Bolin
chefskapet för Svenska teatern. Men redan efter
ett år överlämnade han ledningen till ett
triumvirat bestående av hrr Federley, Asp
och Grönqvist. Som regissör anställdes
Harald Molander, och det blev denne »starke
man», som helt präglade teaterns
verksamhet under sju års tid. Vår svenska seen
upplevde en ny storhetstid i konstnärligt
hänseende — ekonomiskt blev situationen
slutligen rent förtvivlad, och förhållandena
»inträ muros» voro allt annat än goda.
Harald Molander var en rivande kraft, en
sällsynt arbetsförmåga och en fantasirik
och smaksäker iscensättare, ehuru han ofta
—- av princip — försummade den viktiga
personinstruktionen. Under hans livaktiga
regissörstid uppfördes ett stort antal
krävande pjäser, klassiska saker och praktfulla
utstyrselstycken, men även moderna
problemdramer bl. a. av Ibsen. Också ett par
av Molanders egna skådespel och flera av
hans fina översättningar presenterades för
Helsingforspubliken. Under denna period
engagerades även några nya förmågor av
hög klass, såsom Victor Castegren och Ernst
Brander; de utmärkta artisterna Mauritz
Svedberg och Ernst Malmström förvärvades
ånyo, och båda stannade, till lycka och heder
för vår teater, många år i Finland. Ellen
Hartman gästspelade med lysande
framgång under en hel säsong. Av inhemska
artister, som framträdde under Molanders
era, må nämnas Konni Wetzer, vilken snart
helt ägnade sig åt det regiella; elev av
Molander gick herr Wetzer i dennes fotspår
och var sedermera, under den rikssvenska
regimens sista tid, i mer än tio år teaterns
intendent och regissör.
Småningom hade det emellertid uppstått
skarpa motsättningar mellan Harald
Molander och styrelsen och även mellan honom
och personalen, motsättningar vilka
slutligen ledde till en definitiv brytning.
Sommaren 1893 lämnade den framstående
teatermannen det »främmande land, där han
kastat bort de bästa krafter han ägt». Ingen
mindre än August Lindberg blev hans
efterträdare. Men endast ett år höll denne
temperamentsfulle konstnär ut på den
ansvarsfulla posten. Ställningen var nu, åtminstone
ekonomiskt, ganska förvirrad, och
garantiföreningen visste ingen annan råd än att
överlämna teatern på entreprenad åt August
Arppe. Därmed hade en finländsk
skådespelare för första gången övertagit ledningen
av Svenska teatern i Helsingfors, ett
faktum som emellertid på intet sätt i övrigt
ledde till någon ändring i den traditionella
regimen. August Arppe var en erfaren
teaterledare —■ han hade under sin
växlingsrika bana startat och överlevat både en
teaterskola och en opera, och år 1892 hade
han bildat ett eget sällskap, som t. o. m.
företagit framgångsrika turnéer utom
làn-det — men inte heller han lyckades
konsolidera Svenska teaterns verksamhet eller
säkerställa dess ekonomiska bas. Tvärtom
måste man konstatera, att det rent
konstnärliga resultatet blev sämre än tidigare.
Efter två trienniers experiment lämnade
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
