Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska Teatern i Helsingfors. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Teatern i Helsingfors
Helsingfors nya teater (Svenska Teatern), åter uppförd
och invigd 1866.
herr Arppe teatern, och garantiföreningens
styrelse återtog ledningen samt anställde
— strax efter sekelskiftet — den utmärkte
skådespelaren Viktor Castegren som
intendent. Denne var en skicklig regissör och en
ambitiös konstnär; repertoarens litterära
halt var under hans treårsperiod tämligen
hög, och flere stora gästspel skänkte
internationell glans åt teatern. Av mera
bemärkta gäster kan här nämnas: Johanne
Dybwad, Coquelin ainé, Valborg Hansson,
Harriet Bosse och Gerda lindequist.
V.
Dock — det var inte blott ekonomiska
svårigheter som hindrade Svenska teaterns
i Helsingfors stabilisering och sunda
utveckling. Det ständiga ombytet av sceniska
ledare och framförallt den oavbrutna
omväxlingen av artister verkade naturligtvis
i hög grad störande på arbetet och hindrade
upprätthållandet av en någorlunda jämn
repertoar. Om detta missförhållande skriver
skådespelerskan Emilie Degerholm i sitt
intressanta verk »Vid svenska scenen i
Helsingfors», och hon beräknar, att den
med kontrakt engagerade personal, som
tillhört den stående scenen intill år 1900,
stiger till minst 250 personer. Om själva
systemet uttalar hon sig på följande sätt:
»Helsingfors svenska seen kunde på det
hela taget kallas en uppfostringsanstalt eller
högskola för svenska skådespelare. Till
denna teater har en mängd nybegynnare
kommit. . . Här vid vår mycket arbetsdryga
seen med dess ständigt växlande repertoar
ha de fått pröva sina krafter på olika
områden. Här ha de flesta upparbetat sin talang,
vunnit erkännande, fått högre uppgifter och
bättre löneförmåner samt — i regeln —
med stadgat artistnamn och stegrade
anspråk återvänt till sitt land igen.» Ett
dylikt tillfällighetssystem hotade hela
teaterns existens, åtminstone som en
konstanstalt av verkligt kulturskapande bety-
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
