Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska Teatern i Helsingfors. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erie O l s o ni
delse. Intet under alltså om allt flera röster
höjdes, vilka yrkade på huvudstadsscenens
»nationalisering». År 1892 bildades i
Helsingfors en dramatisk förening, som hade till
uppgift att åstadkomma en inhemsk svensk
scenkonst. Det stannade t. v. vid vaga
ansatser. Det blev i stället landsorten
förbehållet att skapa den första stående
teatern med finlandssvenska som scenspråk.
»Svenska inhemska teatern» kallades det
företag som några unga skådespelare
startade år 1894 ute på Vesterkulla gård i Ingå
socken. Den nya truppen, vars första ledare
blev veteranen Anton Franck, hälsades
välkommen överallt i bygderna men i
synnerhet i Åbo, där intresset för inhemsk
scenkonst länge varit livligt, främst tack vare
de nitiska teatervännerna lektor Gustaf
Cygnaeus och hans svenskfödda hustru
Mina Cygnaeus, som själv tidigare varit en
uppburen skådespelerska. Åbo blev också
snart den nya teaterns stamtillhåll,
varifrån turnéer företogos till andra städer med
svensk publik och till den svenskspråkiga
landsbygden. Det har sagts, att det främst
är Svenska inhemska teaterns förtjänst, att
den finlandssvenska allmogen blivit så
teaterintresserad som den faktiskt är. Det var
också av stor principiell betydelse att
teatern till scenspråk tagit vår finländska
svenska, »alldenstund dittills rikssvenskan
överallt hos oss gällt såsom det enda
acceptabla scenspråket och den finländska
svenskan i brist på bättre blott tolererats».
Sedan Åbo definitivt blivit teaterns hemort
bildades där 1901 en garantiförening för
att säkerställa företaget. Under säsongerna
1901—1903, då August Arppe var direktör,
hade teatern en verklig glansperiod.
1904 inträffade emellertid ett avbrott i
Svenska inhemska teaterns verksamhet,
då Konni Wetzer, som året förut övertagit
ledningen, med en stor del av artisterna
flyttade över till Helsingfors Svenska teater,
varest herr Wetzer från och med hösten
1904 blivit anställd som intendent efter
Viktor Castegrens avgång. Experimentet
att med Svenska inhemska teaterns artister
försöka vinna Helsingfors’ kräsna publik
för den inhemska teateridén misslyckades
dock fullständigt. Skillnaden mellan de
rutinerade rikssvenska sujetterna och våra
inhemska mindre skolade skådespelare var
alltför stor. Den goda viljan saknades
antagligen också hos styrelsen, där Carl von
Knorring och redaktör Arthur Frenckell
numera voro de bestämmande.
Svenska inhemska teatern i Åbo måste
inställa sin verksamhet för ett år, men
hösten 1905 återupptogs företaget med
delvis nya krafter. Under skiftande ledning
och med växlande framgång arbetade
institutionen ihärdigt för den inhemska
teateridéns bästa, bl. a. genom lyckade
landsortsturnéer. Genom sitt fruktbringande
arbete bevisade denna seen, att en teater
med enbart inhemska artister ingalunda var
en orealiserbar utopi, och när tiden vart
mogen försåg den Svenska teatern i
Helsingfors med en betydande del av det
nödvändiga artistmaterialet. År 1919 ombildades
scenen till Åbo Svenska Teater.
I huvudstaden bragtes teaterfrågan i ett
nytt skede genom »Folkteaterns» uppkomst.
Tanken på en populär seen, vars
verksamhet även skulle vara socialt uppfostrande
för de breda lagren och där språket skulle
vara den finländska svenskan, hade
ursprungligen framkastats av författaren
Jonatan Reuter. Några föreningar i
Helsingfors, bland dem »Konstnärsgillet» och
»Arbetets Vänner», visade ett varmt intresse
för saken, och år 1898 skred man till
förberedande åtgärder. I januari 1899 kunde
det nya företaget starta med Anton Franck
som sin förste ledare. Till en början spelade
teatern i gamla Studenthuset men förlade
snart sin huvudsakliga verksamhet till
landsorten. Ekonomiskt gick det naturligtvis
illa, varför teatern inom kort ombildades
till ett aktiebolag. Ledningen skiftade även
med jämna mellanrum. När Finska teatern
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
