Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Henrik Cornell och Italien. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell och Italien
Carl Skånberg (1850—1883). C an al grande i Venedig.
Oljemålning.
Nationalmuseum.
vid valet av förebild. Härifrån och till ett
allmänt konsekvent studium av de antika
minnesmärkena, som följdenligt skulle lett
till en stilbildning, är ett stort steg, som
emellertid aldrig tagits. Bysantinismen var
grunden för 1200-talets blomstrande italienska
målarkonst, den s. k. maniera byzantina, vars
främsta representanter voro Duccio och Giotto.
Med denna skola ingick den franska gotiken,
som ju aldrig blev så dominerande i Italien
som norr om Alperna, en förening,
utmynnande i den toscanska trecentokonsten. Från
maniera byzantina härstammade främst
benägenheten för den plastiska effekten samt för
landskaps- och arkitekturkulisserna, från
gotiken kom det mjuka linjespelet och den
ljusa koloriten. Med den under denna period
internationellt vedertagna franska hovstilen
följde alltmer även konsten. Att denna också
i Italien var den tongivande, framgår bl. a.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
