Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Henrik Cornell och Italien. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heribert S ei t z
Oscar Björck (1860—j930). Venetiansk saluhall. Oljemålning.
N adonai museum.
av att detta lands förnämsta konstnärer,
Lorenzo Monaco och Gentile da Fabriano,
anslöto sig till den franska konstkretsen.
Cornell karakteriserar vidare Nanni di
Ban-cos, Donatellos och Masaccios stordragiga
»monumentala» stil, främmande för allt vad
stämning heter, men desto mera dramatisk,
som under 1400-talets förra hälft löpte
parallellt med den gotiska stämningskonsten.
I den sammansmältning mellan dessa
stilar, som vid århundradets mitt var ett
faktum, dominerade emellertid gotiken. Cornell
fastslår även i detta sammanhang, att den
naturalistiska tendens, som man velat se i
tidiga italienska 1400-talskonstnärers
förhållande till antiken i varje fall delvis endast
»är ett utslag av den allmänt europeiska
gotiska naturalismen». Han ställer samtidigt
frågan: »Var finner man söder om alperna
omkring 1415 ett så fulländat rum som i
de van Eyckska miniatyrerna?».
Ett nytt forskningsresultat framlägger
vidare Cornell, då han visar själva orsakerna
till skillnaden mellan den väsentligen mera
sakliga florentinska konsten, avspeglande
»klara tankar och ett praktiskt sinne», och
de stämningsmättade, måleriska
konstyttringarna i Venedig, vilka hade en avgjort
påtagligare estetisk syftning än de
florentinska.
Huvuddelen av de båda renässansböckerna
upptages emellertid av instruktiva
karakteristiker av de enskilda konstnärerna och
deras verk. Delen om ungrenässansen
omfattar sålunda perioden från florentinaren
Nanni di Banco till och med venetianaren
Giovanni Bellini; hög- och senrenässansen (båda
epokerna behandlas i boken om
senrenässansen) omspänner avsnittet Rafael — EI Greco.
I arbetet om senrenässansen blir
problemställningen en annan än vad som gällde
ungrenässansen. Epokens tillkomst är en klart
iakttagbar följd av det som låg före i tiden och
landet samt tarvar ej någon analys av den
art som ungrenässansen gjort. Förf. har
alltså odelat kunnat ägna sig åt ett
karakteriserande av periodens konst. Han
framhåller framför allt, att senrenässansen eller
manierismen, d. v. s. den italienska
bildkonsten från omkr. 1520 till 1600-talets början,
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
