Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Prins Eugen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärsförbundets män
Richard Bergh: Konstnärsförbundets styrelse. Kartong från i g o 2
till målningen från 19 o 3 i Nationalmuseum i Stockholm.
V atdemarsudde.
och skeptisk mot alla gängse teorier. Jag
minns att inte ens Newtons tyngdlagar
ville han obetingat godtaga. Han var
onekligen genial i mycket, men autodidakt som
han var, gav han en något fumlig form åt
sina idéer, som kom fackmän att
underskatta hans uppslag. Han var mycket
radikal i sina åsikter och vågade tänka en tanke
i botten, vilket den tiden gjorde ett djupt
intryck på mig. Han var nog den som
jämte Nordström mest konsekvent höll på
Förbundets idéer och som kraftigt
motverkade varje uppslag till kompromiss.
Då han senare flyttat till Stockholm,
träffades vi ofta. Rätt snart blev han dock
märkt av sjukdom, ett svårt hjärtlidande,
men han vägrade att följa läkarens råd
att spara sig. Hellre arbeta en kort tid, men
då arbeta för full maskin. Döden kom
också fortare än man väntat, men han mötte
den med stoiskt lugn och följde med
intensivt intresse slocknandets symptom ända
till det sista.
Några veckor innan sin död tillbragte han
en tid ute hos mig på Tyresö. Det var nog
den enda vila han på länge unnat sig. Han
hade då så gott som avslutat sitt stora
arbete Näckrosen i lera, och det lilla
exemplaret i marmor stod redan färdighugget.
Det finnes nu i Galleriet på Valdemarsudde,
tack vare en älskvärd mans, grosshandlare
Caspars testamente. Han och jag hade
nämligen mötts i vänskap och beundran för
Hasselberg. Hasselberg hade svårt att sova,
och vi sutto därför uppe och språkade
många ljusa nätter. Det var som om han
hade haft ett behov att åt någon delge sina
upplevelser. Jag förebrår mig alltid, att jag
ej genast annoterade vad jag då fick höra, ty
vad jag kan erinra mig nu efteråt är ju bara
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
