Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Prins Eugen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins
Eugen
Richard Bergh. Detalj av R.
Berghs kartong.
lösryckta brottstycken, som måste sakna det
intima liv som hans ord den gången ägde.
Han berättade om sin barndom i
Blekinge i det nog så fattiga hemmet, där han
hade svårt att foga sig i den stränga och
något trånga religiositet, som där härskade.
Hans sinne för mekanik och alla slags
uppfinningar tog sig under dessa hans
ungdomsår många uttryck. Bland annat plockade
han sönder husets stora fodralklocka, då
fadern en gång var borta, och han glömde
aldrig den ångest han kände, innan han
hunnit få den lyckligen hopsatt igen. En
annan gång lyckades han och en kamrat
genom att med skicklig beräkning
använda stora hävstänger sätta ett väldigt
flyttblock i rullning utför en bergsslänt
långt ut på en åker, där det blev liggande
till stor förvåning för befolkningen.
Och om sitt första uppehåll i Paris
berättade han en hel del. Dit kom han på ett
magert yrkesstipendium från
Kommerskollegium för att utbilda sig till
ornamentsbildhuggare. Det var också av ett rent
missförstånd, sade han, som han sedan
kom i lära hos en riktig skulptör och på
den vägen fick inträde i Académie des
Beaux Arts. Under hela tiden hade han
emellertid fått arbeta hårt för uppehället.
Bland annat hade han anställning hos en
terrakottafabrikant, där han fick det
ansträngande görat att knåda in lera i
formarna. Duktig arbetare som han var, blev
arbetsgivaren honom väl bevågen, men »en
hård djävul var det», sade Hasselberg. I
alla fall lyckades han få så mycket förtjänst
att han kunde fullfölja sin figur Snöklockan.
Dessemellan hade han dock knappt om
medel och försökte sig därför en gång på att
utföra en liten byst, antagligen efter
fotografi, av statsmannen Thiers. Någon hade
rått honom att fara ut med den till
Versailles, där Kongressen just var samlad till
presidentval, och där möjligen någon av
Thiers’ partivänner skulle finnas hågad att
köpa en byst av den då mäktige mannen.
Förhandlingarna drogo emellertid långt ut
på natten, och då de deputerade äntligen
kommo rusande förbi honom, sågo de
medlidsamt på hans byst och skyndade vidare.
Mac Mahon var väld, Thiers hade fallit.
Han levde alltid enkelt och sparsamt, och
även sedan han fått bättre inkomster
förändrade han ej sina spartanska
levnadsvanor. Mot behövande kamrater kunde
han därigenom alltid vara hjälpsam.
Ja, detta och mycket mera berättade
han mig under de ljusa nätterna där ute på
Tyresö, men som sagt, några
minnesanteckningar gjorde jag ej då.
Han tog också mycket intresserad del
av mitt arbete och särskilt av Molnet, som
just då började taga form, och han uttalade
ofta sin belåtenhet med att jag inte som
»parisersvenskarne» hade för sed bara
kopierade naturen utan också omskapade den
efter en inre vilja. Detta var också i
enlighet med hans eget program, därom
bära hans verk tydligt vittne.
Richard Bergh. Kartongen här anses
ju bland konstnärer allmänt stå betydligt
högre än den i olja utförda tavlan på
Nationalmuseum, och jag vet också
anledningen till att så blev. Dick Bergh var inte
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
