Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Prins Eugen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärsförbundets m ä n
den som sparade sina modeller, och då
kartongen var utarbetad, voro hans
kamrater så uttröttade att sitta modell, att de
tydligt visade sin olust att börja posera
igen för den slutliga tavlan. De förutsågo
att Dick ej skulle bli mindre fordrande
då än förut. Nordström berättade, att fast
Dick målade hans händer krävde han att
han också skulle hålla sitt huvud i den
riktiga ställningen. Hans rykte om långsamhet
var stadgat, och hans kamrater berättade
skämtsamt, att då han målade damporträtt
hunno hans modeller få barn ett par gånger
om innan han var färdig med sin tavla.
Bergh tog sin konstnärliga uppgift
mycket allvarligt, ja nästan väl tungt, och det
är nog inte utan, att han ibland
överarbetade sina målningar. Han var mycket
upptagen av det tekniska i yrket och kastade
sig med entusiasm över alla nya uppslag
med färger och mahlmedel och ofta med
mindre lyckligt resultat. Han var ytterst
beroende av belysning och yttre
omständigheter, upplärd som han var i sträng
naturalism och Bastien Lepage’s arbetssätt.
Då det gällde hans målning, måste allt
annat stå tillbaka, och han kunde då vara
hänsynslös på ett sätt som skulle verkat
hjärtlöst, om man icke vetat vilken varmt
och fint kännande människa han var.
Bergh var en ovanligt levande
personlighet som omfattade alla livets frågor,
politiska, sociala, psykologiska, med samma
varma intresse. Varje gång man träffade
honom, kom någon brännande fråga på
tapeten, och den dryftades ingående och
livligt. Jag minns den gången jag ute på
Ekholmsnäs stod modell på balkongen för
hans tavla Nordisk sommarkväll; då måste
Oscar Björck, som bodde på nedre
botten, där nerifrån läsa upp de färska
referaten från Dreyfus-processen i Rennes.
Jag tror inte arbetet med tavlan den gången
gj orde stora framsteg, men fulla av entusiasm
för Zola voro vi och också av sann
indignation över generalerna och hela processen. I
30—Ord och Bild, 45 :e årg.
Robert Thegerström. Detalj
av R. B er gh s kartong.
sina konstnärskamraters öden och
svårigheter deltog han stödjande och hjälpande,
och för de unga konstnärerna och för sina
elever intresserade han sig varmt. För de
nya konstriktningarna var han, liksom i
stort sett hela vår generation, sympatiskt
inställd och såg i dem en naturlig reaktion
mot tidigare riktningar, vilka han ju själv
tillhörde. Också inför den rent abstrakta
geometriska konsten var han förstående,
ehuru han med sin rent mänskliga
inställning nog ibland tyckte, att det blev väl
torrt. »Något litet av mänskligt innehåll»,
sade han, »får jag väl ändå lov att ta med
i min konst.» Det rent mänskliga, det
psykologiska hos varje individ intresserade honom
alldeles särskilt, något varom hans många
karaktärsfulla porträtt också bära vittne.
Dick Bergh var nog den konstnär som
rent personligt stod mig närmast genom
hela sin läggning och uppfattning. Vi
hade också tillfälle att under långa
perioder kampera ihop. På Tyresö, som Dick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
