Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Prins Eugen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins
Eugen
Christian Eriksson. Detalj
av R. Berghs kartong.
älskade lika högt som jag, tillbragte vi
många somrar tillsammans, och på våra
gemensamma turer upptäckte vi ständigt
nya motiv, som skärskådades och
dissekerades, varefter vi med stenar noga
markerade platsen för det blivande motivet,
ehuru i de flesta fall sedermera ingen
målning blev av.
En vinter i Italien avnjöto vi tillsammans
ungrenässansens under i Florens’ muséer
och i småstädernas kyrkor. Särskilt minns
jag vår resa till Arezzo, där Piero della
Francescas dekorativa storhet uppenbarade
sig för oss, och huru vi senare på julnatten
kommo vandrande till Siena, där
stadsporten redan var stängd och måste öppnas
för oss. Ofta stodo vi tillsammans på
höjderna ovan Florens, då Dick målade sina
Cypresser och jag Den blå villan, och många
gånger hörde vi därifrån kyrkklockorna
ringa till afton, först nere från staden
domklockans dova klang och sedan allt
eftersom solen sjönk den sprödare tonen
från de små kyrkorna och kapellen högt
uppe på bergen.
Thegerström. Något framom Dick på
tavlan ses Thegerströms trygga gestalt.
Han var stark som en björn, och Dick har
tydligen också velat framhålla detta med
den breda tunga ryggen och inte minst den
stora labben, som ligger framlagd på
bordet liksom till jämförelse med Nordströms
fina, jag ville nästan säga intellektuella
händer. Den litet överlägsna blick, som
Nordström ses rikta på Thegerström, är
nog inte så illa ment, ty Bob, som han
allmänt kallades, var egentligen en stor
favorit i kretsen genom sitt rättframma ärliga
väsen. Trots sitt litet burdusa uppträdande
och sina kraftigt grovkorniga inlägg var
han i grunden godmodig och vek, vilket
också vackert kom till uttryck då han satte
sig att fantisera vid pianot. Thegerström
skötte ända till sin alltför tidiga död
Förbundets ej jämt så lysande affärer, och den
roll han i Förbundet kom att spela berodde
kanske mer på hans praktiska än hans
konstnärliga insats. Men när man nu åter
granskar en del av hans porträtt, ser man,
att de äga synnerligen gedigna egenskaper
som lyckligt gått igenom det hårda prov,
som tiden ställer på ali konst.
Christian Eriksson. Ehuru av samma
årsklass som Bergh och Kreuger kom
Christian Eriksson mycket senare än de andra
in i Konstnärsförbundets grupp. På tavlan
sitter han också något åt sidan och ser
liksom avvaktande ut.
Han hade intet särskilt sinne för
parlamentariska former, och han hörde till dem
som kunde göra en kommitté-ordförande
förtvivlad, ty hans inlägg kommo oftast
in där de minst hörde hemma. Men sunt
praktisk som han var, bidrogo ändå hans
inlägg oftast till frågornas lyckliga lösning.
Med tiden blev han också en av Förbundets
betrodda stöttepelare. Genom sin
konstnärsgärning och genom sin omutliga,
viljestarka karaktär gick han naturligt in i
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
