Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konstnärsförbundets män. Minnen och intryck av Prins Eugen - Prins Eugen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärsförbundets män
denna krets av föregångsmän, där alla voro
karaktärer, ärliga, hängivna, allt
försakande då det gällde deras konstnärskall.
Christian Eriksson kände i grunden sitt
yrkes alla material och möjligheter. Som
renässansens stormän var han en driven
hantverkare och var stolt att vara det.
Liten till växten och med det gossaktiga
utseende han länge bevarade såg han
kanske obetydlig ut och blev också som
han själv berättade ofta förbisedd och på
restauranter visad någon dålig plats. Men
han tog dylika livets små besvärligheter
med stilla överseende eller ett skämtsamt
inkast. Ty med sitt gosselynne och sin humor
var han en äkta son av sitt älskade Värmland.
I sin konst var Christian Eriksson, sund
och kärv med en utpräglad känsla för den
skulpturala formen. Om man en gång i
tiden i jorden skulle finna ett brottstycke av
något hans skulpturverk, skulle man genast
se att det är en formens mästare som
skapat det, så intensivt och levande är
genomförandet, intet överlämnat åt slumpen.
Eugene Jansson. Man undrar nog
varför Jansson på gruppbilden framställes
iklädd sin höga hatt. Antagligen ville Dick
skämta med hans smak att gärna uppträda
i denna sin höga hatt och i övrigt med hans
lilla svaghet att vilja vara elegant, fastän
det nog oftast blev en viss sjömanselegans,
som man för övrigt kan se på hans
självporträtt i Thielska galleriet. Och
»Feinschmecker» var han i många avseenden. Han
omgav sig särskilt på senare tid, då han fick
bättre råd, med ganska utsökta saker,
och särskilt gamla fina möbler älskade han.
Då det gällde det kulinariska var denne
säkert rätt enkelt uppfostrade man ganska
kritisk och nogräknad, det kunde flera av
hans reskamrater intyga.
Eugène Janssons stora konstnärliga
insats var ju hans natt-tavlor från
Stockholmstrakten och från själva staden. Det
förvånade nog många, att han plötsligt
lämnade dessa motiv och övergick helt till
Eugene Jansson. Detalj av
R. Berghs kartong.
figurmåleri med motiv från bad- och
gymnastikliv. Anledningen var nog, att han
tyckte sig ha sagt sitt ord med avseende
på stämningsmåleriet, han kunde ej driva
det vidare utan att upprepa sig. Men själv
har han sagt mig, att hans innersta önskan
ända från hans ungdom varit att få måla
naket, men det var först sedan han fått det
bättre ekonomiskt ställt som han hade
råd att hålla modeller i den utsträckning,
han ansåg sig behöva. Själv var han ju en
ivrig gymnast och friluftsmänniska och
dyrkade bad- och nakenhets-kultur långt
innan sådant var modernt. I Skeppsholmens
badhus brukade han mitt i vintern med
några likatänkande hugga upp en vak för
att där taga sig ett bad. Det är också
därifrån som motiven till hans båda
badtavlor äro hämtade. Sorgligt nog var det hans
överdrivna kallbadande som bidrog till
hans sjukdom och allt för tidiga död.
Nils Kreuger. I porträttet av Nils
Kreuger har Bergh förstått att återge den
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
