Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Per Hallström. Till sjuttioårsdagen. Av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
kan man väl påstå, att den nyorientering
hän mot strängare livsideal och ett
nyktrare fattat verklighetsbegrepp som kom att
känneteckna utvecklingen hos det tidiga
nittonhundratalets esteticerande poeter
både förebildats och underlättats genom den
aktion som med löjets vapen utfördes av
Erotikons författare.
2.
Den poet som 1891 (detta för den svenska
litteraturhistorien så betydelsefulla år)
utgav Lyrik och fantasier var en ung
romantiker, skönhetsdrucken och melankolisk,
harmsen på de yttre realiteterna för deras
med dröm och dikt oförenliga art och
värnlös mot deras tunga, överväldigande massa.
Denna ensliga poesi tolkade ett ungdomligt
stämningsliv av omisskännligt allvar och
mycken ömtålighet men hade ännu icke den
artistiska kontur som låter det personligt
egenartade framträda med full skärpa.
Boken uppmärksammades knappast efter
förtjänst, och kanske var detta en av orsakerna
därtill att författaren för lång tid framåt
övergav lyriken; ändå skulle han komma att
segra även som poet. När han efter
mångårig produktion som berättare och
dramatiker till sist återupptog den bundna formen,
skedde det med ett arbete av verkligt
magistral hållning. Skogslandet (1904) tillhör vår
litteraturs stora diktsamlingar; den låter oss
uppleva den nordiska naturen som ett
panorama med outgrundliga rums- och
tidsperspektiv och förnimma med något av en
rysning (ty vi ha ju brutit förbindelsen med
det växande och vissnande livets
lagbundenhet) årstidernas schema av ständig
upprepning och återkomst. Samlingens yppersta
skapelse är cykeln Flyttfåglarna, väl det
svenska språkets trolskaste naturdikt, där
iakttagelse, rytm och bild förmedla en
magisk känsla av nästan absolut
konkretion, så att vi mena oss följa »under sträckta
skyar» luftens bortdragande eller
hemvändande emigranter.
Emigranter voro även flera av de »vilsna
fåglar» vilka Hallström sökte skildra, när
han efter besvikelsen med den första
diktsamlingen vände sig från versen till prosan
(1894). Man kan visserligen säga, att han
med dessa skuggritningar av fragmentariska
människoöden och skymtande ansikten
fortsatte en av åttiotalet ofta omhuldad litterär
genre; men till stil och anda (därom kan
ingen tvekan råda) vittna de om en
romantisk poets sinnelag och konstnärliga
finkänslighet. De ha formats med god
realistisk teknik, men denna teknik bäres icke
av någon predilektion för verkligheten och
åsyftar ingenting annat än att ge relief åt
en drömmares ensamhet. De protestera icke
mot sociala orättvisor men väl mot
tillvarons gemenhet och göra detta utan varje
reformglad optimism. För ett dylikt
stämningsläge ter sig gärna (innan bitterheten
djupnat och klarnat) skönhetslivet som
befrielsens enda väg. Den bok som följde
på Vilsna fåglar bar också titeln Purpur
(1895). Den är ett av nittiotalets mest
typiska verk. Dessa berättelser ha
karaktären av en räcka drömlika tablåer (delvis
med renässansmotiv) och fasthålla med
högtidlig konstverkan ädelt meningsfulla poser
och stelnade åtbörder. Deras språkliga
kostbarhet är anmärkningsvärd, ytterligt
medveten och beräknad, orden fullfölja
koloristiska syftemål, och adjektivet dominerar.
Om En gammal historia (ävenledes 1895)
och Briljantsmycket (1896), där ett för den
hallströmska dikten högviktigt element
tillkommer, nämligen det norrländska
landskapet, kan det (låt vara icke utan
reservation) likaså utsägas, att deras föranledande
patos fortfarande är av utpräglat estetisk
om än icke av esteticistisk typ. För mig te
de sig som övergångsverk, förmedlande
länkar mellan ungdomsårens konstdrömmeri
och mandomens psykologiska realism.
Romanen Våren däremot (1898) vänder sig
öppet mot den observans som var det
begynnande nittiotalets. Visserligen bör
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
