Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Per Hallström. Till sjuttioårsdagen. Av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Malmberg
man icke hemlighålla, att författaren även
under sin mer ortodoxa epok ingalunda var
någon alldeles tvivelsfri apostel för den lära
som han likväl omfattade och väsentligen
efterlevde. Men först med Våren kungjorde
han slutgiltigt sitt avståndstagande från
konstnärsegoismens krav. Tiden, som annars
ofta kommer även det betydande att blekna,
har givit denna roman en fördjupad
märklighet; ty utom att den fullföljer sin tes
med skarpsinne och psykologisk logik och
samtidigt besjälas av en egendomligt
förtrollande natur- och ljusupplevelse, har den
för sentida läsare ett säreget intresse genom
de nu bekräftade föraningar om inbrottet
av en kulturkris vilka som osynliga
vindkårar genomlöpa dess blad. Denna roman
skulle emellertid icke bli sin författares
enda principiella uppgörelse med
esteticismen. Reseboken (också den utgiven 1898)
förfäktar liknande meningar, och även Gustaf
Sparfverts roman (1903) har ett närbesläktat
tema; men här riktar sig polemiken, icke
mot konstnärens själviskhet, utan mot det
tillsynes harmlösa men förljugna svärmeri
som nöjer sig med ord och skugga och leker
sin oansvariga lek bortom känslolivets sanna
verkligheter. När denna roman utkom, hade
författaren redan bakom sig en rad av
inbördes olikartade arbeten, dramer och
berättelser, vilka bestyrka det hallströmska
konstnärskapets vidsträckta, sällsynt
skiftande register men också den kämpande
moralism, den centralt mänskliga strävan
som ger denna mångfrestande
diktargärning enhet, sammanhang och personlig
signatur. Av de antydda verken är
Thana-tos (1900) det förnämsta, denna
oförglömliga novellsamling, som vid sidan’ av De
fyra elementerna (1906) utgör diktarens
ansenligaste prestation. Thanatos har ett
mer direkt förhållande till världen som
mångfald än De fyra elementerna och bäres
kanhända av en rikare och varmare musik.
De fyra elementerna åter är av en
ojämförlig klassicitet. Vad denna bok fram-
ställer på en prosa av nästan snöglänsande
vithet och med enkelt klara bilder är en
samvetslivets typologi, en de moraliska
konflikternas gestaltlära; den handlar om
de mänskliga pliktkollisionernas
grundformer, som den åskådliggör med visionärt
levande exempel, och den förbinder överallt
med varandra skönhet, kunskap och
upp-byggelse.
3-
Man har ofta (och tvivelsutan med rätta)
talat om en åskådningens frändskap mellan
Hallström och Schopenhauer. Det möter
heller ingen svårighet att i den svenske
diktarens livssyn påvisa schopenhauerska
element. Redan den unge Hallströms höga,
om än av tvekan långtifrån ogrumlade
värdering av konstlivet som helig paus och
stjärntindrande vila lånar sina argument
hos den tyske tänkaren, samtidigt som den
erhåller sin djupaste egenart och sin inre
legitimation av en oföränderlig, för dem
bägge gemensam konstitutionell pessimism.
Ändå var det icke inom gränserna för
Hallströms skönhets- och konstuppfattning
(vilken med tiden undergick en så betydande
metamorfos) som Schopenhauers inflytande
gjorde sig varaktigt gällande. Detta skedde
inom ett annat livsområde. Den rang som
Schopenhauer tillerkänner medlidandet
upprätthålles även inom den hallströmska
världsbilden, och det kan väl anses
obestridligt, att denna uppskattning icke tillkommit
utan understöd av schopenhauerska
suggestioner. Likväl är här en distinktion
nödvändig. För Schopenhauer är medlidandet
närmast en klärvoajant själviskhet, en
metafysisk opportunism. Därför att alla
levande varelsers plåga är en endas plåga,
nämligen den allt rum utfyllande viljans
med sin hungers oräkneliga objektivationer
och sin våndas tallösa masker, existerar det
ingen skillnad mellan din och min smärta^
mellan den främmande skickeisen och det
egna ödet. Detta är en grandios vision, som
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
