Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Per Hallström. Till sjuttioårsdagen. Av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
väl ger medlidandet en filosofisk motivering
men svårligen ett moraliskt innehåll.
Hallströms ståndpunkt är en annan. Man
behöver endast erinra sig vilken roll offret
spelar för denne diktares etik, hur helt det
behärskar hans heroiska psykologi med sin
frivillighets skönhet, för att fatta
skiljegränsen mellan dessa två tänkares aspekter
på medlidandet. Ty för en ren monism,
sådan som Schopenhauers, finnes intet offer.
Varje offer förutsätter tvåhet, förutsätter en
mottagare. Men åt vem skulle viljan offra?
Den kan flytta sina gåvor från en hand till
en annan (den har millioner händer), men
gåvorna byta därför icke ägare. Om offer
kan endast den tala som erkänner valets
möjlighet och individens ojämförliga
realitet.
Vad som endels skiljer den hallströmska
livssynen från Schopenhauers är känslan
för det personliga livet som något mer än
ett tillfälligt gyckelspel och den sedliga
friheten som ett visserligen paradoxalt men
ofrånkomligt och av vår djupaste intuition
bekräftat värde. Emellertid är denna åsikt
näppeligen den unge Hallström egen utan
framväxer så småningom ur en samverkan
mellan karaktär och psykologisk erfarenhet.
Men det finnes en annan, mer ursprunglig
motsättning mellan läraren och adepten.
För Schopenhauer är döden ingenting
väsentligt. och den ändrar på intet vis vår
metafysiska belägenhet. Den är ett
förvillande perspektiviskt bedrägeri och hör
alltigenom till skenets sfär. För Thanatos’
diktare ter den sig däremot som ett
outtömligt mysterium, livets högsta, med
retroaktivt heliggörande verkan utrustade
moment och den mänskliga värdighetens
provosten. Få diktare ha med en trosvissare
intensitet firat dödstanken som den rätta
visdomens urkälla, som den verkliga
kärlekens nyckel och som skönhetens hjärta.
Dessa anteckningar ha nedskrivits på
utrikes ort och vilja därför icke fattas
annorlunda än som en rad flyktiga notiser om en
livsgärning av högsta meningsfullhet. Jag
har endast omnämnt ett ringa fåtal av
diktarens mångfaldiga arbeten, men detta
beror ingalunda därpå att. jag underskattat
de utelämnade verken, allraminst de
noveller vilka. stamma från ett sent skede. Det
har dessutom varit min avsikt att bringa
på vissa, kanske endast alltför abstrakta
formler vad jag förnummit som den
hallströmska diktens väsentliga egenskaper, och
för ett sådant ändamål har jag kunnat
begränsa min exemplifiering: till den grad
homogen ter sig för mig (homogen nämligen
till anda och syfte) denna facetterade och
vad ämnesvalet angår så skiftande
produktion.
När denne förnäme diktare, som tillhör
vår litteraturs främste, går att möta sin
sjuttioårsdag, måste han känna (även om
tidens vindar understundom blåsa honom
emot) nationens djupa sympati och sin
berömmelses varaktighet.
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
