Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bert Brecht. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bert Brecht
Seen ur Tolvskillingsoperan. Komediteatern i g 2 9.
kall, och med en förfärande, romantisk
längtan efter något bättre på djupet. Den högre
strävan är emellertid nuförtiden, det veta alla,
mest »ett vackert drag». Det är sarkasmen
som triumferar i Tolvskillingsoperan, ingen
tro. Men är inte ändå detta irisskimrande hån
på något säreget sätt förlösande? Det ligger
något segerrikt i själva dess vildhet, dess
obesticklighet och hårdhet.
Redan Tolvskillingsoperan, mottagen med
stormande hänförelse i alla kulturländer, är
nog för att man skall förstå, att den som
skrivit den måste vara en alla något så när
moderna musers gunstling, låt vara att det kanske
alltjämt på Parnassen finns en och annan
klassisk gudinna med korkskruvslockar och
i krinolin, som hotfullt skakar sitt paraply.
Men går man så över till Hauspostille och
Lieder, Gedichte, Chöre, blir intrycket av den
ynnest de yngsta sånggudinnorna slösat på
denne diktare, som så lugnt röker sin
virginia och betraktar livet, i själva verket
tämligen överväldigande.
I Hauspostille gör sig i uppställningen
av-dikterna, i de rytmiskt verkningsfulla
refrängerna, ja, i ett par dikter, till exempel Das
Lied von der Eisenbahntruppe von Fort Donald
och Ballade von den Seeräubern, till och med
innehållsligt ett omisskännligt inflytande från
Rudyard Kipling gällande. Det är det
agitatoriskt påträngande i Kiplings stil, hans förmåga
att okonventionellt ge rytmer åt det moderna
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
