Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Omkring »Batavernas sammansvärjning». Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring »B at av er n a s sammansvärjning,»
ning. Vår störste monumentalmålare Carl
Larsson, vilkens museifresker i nedre
trapphuset i Nationalmuseum just av
museichefen i Amsterdam, doktor
Schmidt-Degener till mig förklarades vara det bästa
inom måleriet, då det gäller samtida
musei-utsmyckning, fick sitt stora förtjänstfulla,
om också då ej med tidssmaken
överensstämmande »Midvinterblot»
borteskamo-terat just av doktor Gauffin; och det var
»av konstnärliga skäl» och förmodligen på
grund av att Carl Larsson då ej var
»modern». Här är naturligtvis ingalunda
meningen att jämställa den store svenske
målarens konstnärliga kvalitet med
världens kanske störste målares, och det finns
naturligtvis gradskillnader också då det
gäller monumentala misstag, men nog ger
parallellen anledning till allvarligt
begrundande.
Claudius Civilis-tavlan dök ett drygt
sekel efter dess korta framvisande i
Amsterdams stadshus upp i Sverige. Man vet ej,
hur den kommit hit. Bilden i den jättestora
lunetten har förminskats genom att
sönderklippas. Lyckligtvis vet man genom fyra
teckningar, bevarade i Münchens
kopparstickskabinett, ungefär hur den såg ut.
Det är en nattscen. På en terrass under
mäktiga valv ovanför en trappa, som begränsas
av tvenne monumentala lejonbilder, sitter
ett av mat och vin upphettat sällskap i
fantastiska dräkter kring ett bord, på vilket
man i fackelskenet ser några glimmande
mystiska dyrgripar. En skäggig enögd,
välfödd barbartyp med tiara sträcker ut sitt
svärd och låter några av de andra med sina
svärd beröra detsamma. Tavlans siste
private ägare i Sverige var Henrik Wilhelm
Peill, son till den holländske prästen i
Stockholm J. G. Peill och Anna Maria Mytens,
dotter till den till Stockholm inflyttade
holländske målaren Martin Mytens d. ä.
Det är väl rätt antagligt, att den holländske
prästen eller den holländske målaren kunnat
hit medtaga den till omfånget så starkt
reducerade bilden hoprullad. Den fanns
på Konstakademien, då Gustav III den 8
december 1780 besökte denna akademi;
man ser den hänga på väggen på Elias
Martins nu i Konstakademien förvarade
målning av denna händelse. Den hängde
också en tid på Kungl, slottet, där
den även varit deponerad. Ägaren H. W.
Peill var en konstintresserad affärsman, som
under sina dagar varit ordinarie älskare
till fru Suzanne Roslin, född Giroust. På
dubbelporträttet, som Roslin 1767 gjorde
av sig själv och sin vackra franskfödda
maka, avbildas den senare utförande ett
pastellporträtt av H. W. Peill. På detta
magnifika triangelporträtt gör den äkta
mannen, som Levertin uttrycksfullt och
lustigt påpekar, en rörelse med högra
handen som efter en lyckad kortkonst. H. W.
Peill, som 1769 gifte sig med den rika Anna
Johanna Grill, hade till henne skrivit
»Några sedolärande fabler den späda
ungdomen till tjänst». Han tycktes åtminstone
låtit rätt dygdig själv, och Axel Gauffin
beskriver honom på det allra dråpligaste
och citerar det tidstypiskt synnerligen
värdefulla yttrande Peill kom med då han
fick den välförsedda unga flickan. »Jag har
alltid med ståndaktighet trott», skriver han,
»att Försynen ledde de mänskliga, tingen
med en osynlig och mäktig hand: men jag
har aldrig så tydligt förnummit dess verkan
som i den förlovning, som jag varit nog
lycklig att ingå med M:lle Grill. I det jag
i denna sak helt och hållet har överlämnat
mig åt den Gudomliga Ledningen, har jag
också tydligen iakttagit, hur Hon Ensam
har kommit allt åstad.»
Efter Peills död skänkte änkan tavlan
till Konstakademien 1798, »dels i följd
av den kännedom hon äger om dess
salig mans tänkesätt och dess föresats
att till Akademiens evärdeliga ägo
överlämna den honom för detta tillhöriga
oljemålning av Rembrandt, föreställande
Ziskas förbund med sina medhållare och
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
